Gränslös husmanskost

Gränslös husmanskost

Hon är snabb på att plocka köttfärsen på den veckovisa matutdelningen
för att kunna laga sin dotters favoriträtt. Han blev satt
i förvar och allt han kunde tänka på var det sista han åt i frihet.
En tredje drömmer om nyårsfester och att få bjuda hem alla.
Re:public har träffat tre personer som lever i papperslöshet
för att höra ett matminne och ett favoritrecept.

Text och bild: Alexander Mahmoud
Publicerad 5 oktober 2017

 
granslos-husmanskost-1-tidningen-republic.jpg

OMELET IRANI OCH DOOGH
3 personer

INGREDIENSER
Omelett:
5 tomater
3 stora gula lökar
En halv vitlök
6 ägg
Olivolja
Salt, peppar, chilipulver,
grillkrydda
Doogh:
5 dl yoghurt, 3,5% fett
5 dl kolsyrat vatten
En nypa salt

GÖR SÅ HÄR
Omelett:
Värm upp rikligt med olivolja. Stek löken hackad i fem minuter, blanda sedan i tomaten finhackad. Skiva vitlöken tunt och blanda i. Låt allt stekas i lagom värme i tio minuter.
Tillsätt äggen under omrörning, därefter alla krydddor.

Doogh:
Mixa yoghurt, salt och vatten. Servera med bröd.

Den här maten kan man äta när man inte har någon tid. Du har det stressigt, du behöver äta något fort, med mycket protein. Det är billigt, för säkert 50 kronor så kan du fixa mat för fyra personer. Och så blir du mätt.
Jag och min bästa kompis var papperslösa i fyra år. Våra dagar bestod mest av rastlöshet. Vi gick runt i stan, tiggde cigg i Jesusparken, tittade på folk som gick inne i city, hängde framför en persisk restaurang på Möllan och dreglade efter en lyxig kebabtallrik som kostade 130 kronor.

DU KAN INTE HA VÄRDIGHET när du är papperslös. Vi befinner oss under människorna. Vi var hela tiden rädda för polisen, men att bli dömd av en vanlig person som har papper är värre. Många blir papperslösa på grund av att en handläggare
på Migrationsverket fuckar upp, men folket utmålar oss som kriminella. Folket är jämlika oss, men de har lägenhet, familj, ett schyst jobb, och samtidigt sover vi i tält. Vem är kriminell?

Genom mat kunde jag få tillbaka lite värdighet. Jag glömde bort mina bekymmer och åt tills jag inte kunde röra mig av mättnad. Om det stod mat på bordet så kunde jag vara glad varje dag. Svenskar är glada typ en gång om året, när de fyller år, men så länge jag åt mig mätt så kändes det som en födelsedag varje dag.

Det var som värst i Grekland. Sov i en park i sex månader. Åt bröd som folk kastat. Mellan Makedonien och Serbien åt jag gräs. Det var ganska gott. Kände mig lite som en ko, men det är ok.

BLEV TAGEN AV POLISEN för två år sedan. De körde mig från Stockholm till Göteborg för att sätta mig i förvar, trots att jag inte kunde bli utvisad. Jag fick inte tillåtelse att ringa advokat. Jag var bara där inne – där alla går runt med ledsna, tomma ögon – ett par dagar. Allt jag kunde tänka på var att det sista som jag åt i frihet var en Lingongrova med smör och mellanmjölk.

--------

granslos-husmanskost-1-tidningen-republic.jpg

MANTU (DEGKNYTEN)
4 personer

INGREDIENSER
Deg:
1 kg vetemjöl
6 dl vatten
1 msk salt
5 msk rapsolja
Fyllning:
1 kg nötfärs
1/2 kg gul lök
Salt och peppar
1 msk krossade korianderfrön
Lite vatten

Sås:
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
Salt och peppar
1 tsk korianderpulver
1 tsk gurkmeja
1 msk currypulver
1 dl tomatpuré
5 dl vatten
6 dl torkade gula ärtor

GÖR SÅ HÄR
Deg:
Arbeta ihop alla ingredienser och knåda degen tills den är jämn och fin.
Låt degen vila i två timmar under handduk.

Fyllning:
Hacka en av lökarna och stek den tillsammans med köttfärsen i rapsolja och vatten. När vattnet har avdunstat (efter cirka 30 minuter) så tillsätter du de andra lökarna, hackade.
Tillsätt kryddorna och låt allt sjuda. Stäng av plattan efter ett tag, men låt kastrullen stå kvar på eftervärme.

Kavla ut degen tunt. Skär degen till 8x8 cm stora plattor. Lägg fyllningen i mitten och
vik ihop.
Ånga degknytena i 30
minuter.

Sås:
Stek currypulver, gurkmeja, lök och vitlök. Tillsätt sedan resten av ingredienserna och koka i 10 minuter.
Servera på fat med yoghurt och färsk koriander.

granslos-husmanskost-2-tidningen-republic.jpg

Alla mina barn gillar mantu. Det kanske bara smakar gott. Eller så påminner det dem om deras hem. Mantu är min favoriträtt, meningen är att det ska ta lång tid att laga, du ska helst vara omringad av människor du älskar och välkomna hem gäster som är hungriga. I Sverige var vi inte välkomna, det är vi fortfarande inte.

Min dotter slutade att äta ett tag, som ett rop på uppmärksamhet. Jag mådde dåligt och det gick ut över barnen. Jag orkar inte vara stark varje dag. Men då var mantu räddningen. Hon kan springa in i köket och nästan be på sina knän att jag ska laga rätten. Det tar lång tid att göra men tid är det jag äger.

OM BARNEN VILL ha något så gör det extra ont. De vill ha leksaker och kläder och fidget spinner och allt det som de andra barnen har, men jag kan knappt köpa en julklapp för 50 kronor. De fattar inte vad papperslös, asylsökande, inhibition eller migrationsverket betyder. De vet inte ens om att de kan eller ska vara rädda för polisen.

Varje torsdag hämtar vi mat på fria utdelningar. Jag brukar vara snabb och ta köttfärsen och mjölet. Det finns en stor skam i det. Jag hatar att känna att mina ingredienser är något jag måste få tag i genom att åka långt, gå långt och be om att få skänkta av människor. Mat för mig är fest, ett verktyg att använda vid fest.

MANTO ÅT VI NÄR VI hade något att fira eller när vi bjöd hem någon som vi tyckte om. Vi alla satt och skrattade, skvallrade, och pratade med varandra. Vi var alltid för många i köket, gjorde för många degknyten. Varför är inte det kvar i mitt liv? Varför är allt just nu mest dåliga känslor? Jag hade människor runt mig i Afghanistan. Nu står jag själv i köket och gör mantu till min matvägrande dotter.

granslos-husmanskost-3-tidningen-republic.jpg

SALLAD OLIVIER/
RYSK MAJONNÄSSALLAD

10 personer

INGREDIENSER
5 hårdkokta ägg
300 gram kycklingkorv
5 stora potatisar
3 morötter
Inlagd saltgurka, 5 stora
1 gul lök
300 gram gröna ärtor
4 msk majonnäs
Salt och peppar

GÖR SÅ HÄR
Koka äggen tills de är hårdkokta.
Koka potatis och morötter.
Finhacka allt i små tärningar av varje råvara. Blanda sedan ihop allt och tillsätt salt och peppar efter smak.
Rör i majonnäs och garnera med färsk tomat och gurka. Olivier är synonymt med vinter för oss. Det är rätten vi förknippar med ett nytt år. Vi brukar ha massvis med människor hemma hos oss då, vi bjuder hem alla. Först kommer den närmaste familjen, sen släkten, sen våra vänner, vår släkts vänner, deras vänner och sen ovänner. Alla hjälper till med maten, antingen tar de med sig, eller så är de hos oss ett par dagar innan och så lagar vi tillsammans.

MAMMA JOBBADE MED MAT i Ryssland. Hon var specialist på sallader, det var hon som garnerade färdigförpackade sallader som fanns i nästan alla matvarubutiker i hela Ryssland. Hon älskade det. Nu jobbar både hon och jag inom hemtjänsten. Man måste älska sitt jobb men det är svårt att älska sitt jobb när man blir utnyttjad i Sverige. Ibland känner vi oss som slavar, men kunderna gillar oss. Ibland ger de oss presenter, som när vi städar när det är nyårsafton.

Snart firar vi fyraårsjubileum som papperslösa. De sa till mamma att »du är dum, varför ska du flytta till Sverige med dina barn och riskera allt?«. De sa att hon inte var en ansvarsfull mamma. Folk både i Ryssland och Sverige tror att vi kom hit för att vi ville. Vi kom hit för att vi led. Men om jag hade vetat att vi skulle behöva gömma oss som vi gör så hade vi aldrig åkt hit.

UNDER ETT ÅR HADE VI hundra kronor per månad till mat. Vi åt mest makaroner. Det är svårt att bjuda till fest när man är fattig, men vi måste göra det. Hundra kronor betyder inte att du måste sitta ensam varje dag, ifrån din familj och dina vänner.

Visst, det är svårt att överträffa festerna med överflöd av mat och skratt och alkohol, dans och fyrverkerier. Men jag tror att hundra kronor bara gör en mer kreativ. Makaroner varje dag, sen en stor nyårsfest för att ha överlevt ännu ett år.