FEMINISTERNA SOM VÄLJER STRID FRAMFÖR TEBJUDNING

FEMINISTERNA SOM VÄLJER STRID FRAMFÖR TEBJUDNING

Kinas regering har trakasserat, förföljt och låst in landets feminister på mentalsjukhus. Men aktivisterna fortsätter att mötas i hemliga lokaler och stödja systrarna i den nyväckta kinesiska #metoo-rörelsen. Re:public möter de kinesiska feministerna som trotsar myndigheternas livsfarliga »tebjudningar«.

Text: AMY HAWKINS, ÖVERSÄTTNING AV ELIN SAMUELSSON
Bild: YAN CONG
Publicerat den 15 nov 2018

Dagens stora samtalsämne på den radikala feministiska workshopen i Peking är fotbolls-VM. Under matchen som spelades mellan Kroatien och Frankrike kvällen innan invaderades fotbollsplanen av medlemmar från Pussy Riot några minuter innan avblåsning. Tre kvinnor och en man utklädda till säkerhetsvakter sprang över planen, inför tusentals åskådare på läktarna och miljoner tv-tittare över hela världen, för att protestera mot brott mot mänskliga rättigheter i Ryssland. Tv-sändningen i Kina avbröts direkt. Få av feministerna på workshopen hade sett matchen, men nyheten spred sig snabbt. Pussy Riot har länge varit en förebild för kinesiska feminister, som lätt kan identifiera sig med de ryska aktivisterna som kämpar för sin övertygelse i ett samhälle där yttrandefrihet fortfarande är en utopi.

– De är verkligen modiga, säger Chu Tianxu, student från Xi’an, som specialiserat sig på mänskliga rättigheter – en gråzon i Kina.

Att bli gripen för att ha deltagit i offentliga demonstrationer i Ryssland kan få allvarliga följder, precis som i Kina, förklarar Chu Tianxu.

– Pussy Riot har redan gripits flera gånger, men gör ändå om samma sak igen. Det är verkligen beundransvärt.

Feminist_Yan Cong_08.jpg

Xiao La med kollegan Zoe på deras kontor i Peking.

CHU TIANXU BEFINNER SIG i Peking tillsammans med omkring 30 andra unga feminister. De deltar i en veckolång kurs som arrangeras av en grupp äldre kvinnliga professorer från universitet i närheten. Trots att workshopen hålls i en oansenlig lokal i norra Peking är den superhemlig. All planering har skett offline, eller genom krypterade sms-appar som till exempel Signal. Det finns en Wechatgrupp för medlemmarna, men eftersom det är allmänt känt att den populära meddelandeappen kan vara övervakad av myndigheterna är det förbjudet att dela information där som kan identifiera chatt-gruppen, som döpts till »Ska vi äta helstekt anka?«. Kursen hålls för fjärde året i rad och medlemmarna är angelägna om att den ska kunna fortsätta. Till och med att släppa in en journalist gör folk nervösa och är endast tillåtet under förutsättning att ingen information som kan identifiera organisatörerna eller lokalen läcker ut

DAGEN ÄR UPPDELAD i två delar – Nutida kvinnorörelser på morgonen och Feminism och kultur på eftermiddagen. Andra ämnen som avhandlas under veckan är identitetspolitik, feminism i relation till andra politiska rörelser, feminism och polisen, självförverkligande samt social förändring. Trots att upplägget är akademiskt anses själva sammankomsten vara en radikal handling i sig, i ett land där det anses störande och farligt att sätta sig upp emot det rådande systemet. Några av studenternas kläder talar för sig själva – »Objektifiera mig INTE« står det på en t-shirt, »Jag kan förändra världen« på en annan.

– Byt plats om du tillhör en sexuell minoritet! ropar Chu Tianxu från scenen när hon börjar dagen med en lek för att bryta isen.

Alla rusar tvärs över rummet. Med sin korta pixiefrisyr, androgyna utseende, minimalistiska kläder och avslappnade bekymmerslösa inställning verkar Chu Tianxu känna sig som hemma i denna samling av radikala människor. Samtidigt är hon medlem i Kinas kommunistiska parti.

– Jag försökte starta en regnbågsförening på min skola, men läraren för det kommunistiska

ungdomsförbundet avslog min ansökan. Sedan värvade han mig, berättar hon.

CHU TIANXU SÄGER att hon främst gick med för att få sin HBTQ-förening godkänd, men sedan dess har hon lystrat extra noga till den ideologiska undervisningen.

– Den fick mig att återvända till den rätta vägen, med lojalitet till de kommunistiska idealen.

Intresset för feminism och HBTQ-rättigheter är dock fortsatt stark, och i oktober åker Chu Tianxu till Los Angeles i USA för att delta i en tre veckor lång kurs vid ett HBTQ-center. Hennes universitetsförening är i högsta grad aktiv och arrangerar diskussionsmöten och små demonstrationer för studenter.

– Förra året bjöd mina professorer in oss på te, säger Chu Tianxu, och syftar på en välkänd signal i Kina på att staten vill skrämmas. När journalister, aktivister eller jurister blir »bjudna på te« av en myndighetsperson betyder det ofta något dåligt. Det händer att personer inte ens kommer tillbaka efter en tebjudning. I Chu Tianxus fall blev hon endast ombedd att sluta arrangera feministiska aktiviteter på universitetsområdet.

– Men sedan dess har vi haft 16 möten och tre events, säger hon och skrattar.

Det krävs mer än en kopp te för att sätta stopp för de här feministerna.

Feminist_Yan Cong_06.jpg
Feminist_Yan Cong_02.jpg

Workshopdeltagare spånar idéer i Peking i somras.

EN ANNAN FEMINIST som vägrat låta sig skrämmas till tystnad är Xiao La, huvudansvarig volontär i Feminist Voices, Kinas ledande feministiska förening. Den 8 mars i år, på internationella kvinnodagen, blev deras Wechat- och Weibo-konton avstängda, vilket ströp kommunikationen till minst 180 000 följare. Den här typen av agerande är ingenting nytt för Xiao La, en 29-åring vars blyga framtoning döljer en stark kämpaglöd. Hon blev feministiskt aktiv som student på universitetet i Wuhan. 2014 anordnade hon en protestaktion mot hur sexarbetare porträtterades i medierna när staten slog till mot prostitutionsverksamheten i Dongguan, en fattig stad i södra Kina. – CCTV, den statliga nyhetskanalen, sände inslag om tillslaget. Men männens, alltså kundernas, ansikten var pixlade, säger hon.

– Kvinnorna däremot, deras kroppar, röster och i vissa fall ansikten, syntes klart och tydligt i tv-rutan. Det är så hemskt.

Trots att det gått fyra år sedan händelsen grimaserar hon frustrerat.

»Jag klarar inte av höga röster längre efter att polisen skrek på mig.«

SOM EN PROTEST mot den sexistiska mediebevakningen organiserade Xiao La en demonstration vid ingången till universitetsområdet. Demonstranterna bar masker för att ironisera över faktumet att männen som köpt sex illegalt fått sina identiteter skyddade. Några journalister fanns på plats och nyheten om demonstrationen spred sig i Kina.

– Om man googlade på universitetets namn tillsammans med ordet »sexarbetare« vid den tiden fick man träffar på oss. Det var ganska mäktigt, säger hon. Hon la även upp bilder från demonstrationen på den feministiska föreningens Weibokonto, som var länkat till hennes telefonnummer. Alla sociala medier-konton i Kina måste registreras med ett telefonnummer, som i sin tur är länkat till ett id-nummer, vilket gör att allt meningsmotstånd på nätet kan spåras. Detta skedde även i Xiao Las fall.

– En kväll vid niotiden ringde en av mina klasskompisar och sa att vår lärare sökte mig och att jag skulle komma till hans rum. Jag greps av panik och förstod att det kanske berodde på det jag hade gjort. Jag sa till de andra volontärerna att jag kanske svävat i fara, och uppmanade dem att inte svara i sina telefoner och att neka till all inblandning om någon skulle få tag på dem, berättar Xiao La.

– Jag gick till min lärare. Två poliser från universitetet var där. Först nekade jag till allting, för jag tänkte att om jag erkände att ha postat bilderna skulle de ställa fler frågor om demonstrationen. Så jag erkände ingenting. Jag blev kvarhållen till klockan två på natten. De behandlade mig inte som en student, snarare som en brottsling som gjort någonting riktigt fel.

– Lärarna på min institution ljög för mig. Det kändes som om de svek mig och sålde mig till polisen.

Feminist_Yan Cong_33.jpg

En staty av Mao Zedong, ordförande i Kinas kommunistiska parti från 1943 till sin död 1976, framför Pekings universitet.

Feminist_Yan Cong_12.jpg

Trakasserierna fortsatte i ungefär en vecka. Poliserna åkte hem till Xiao La och ställde frågor om hennes sambor, och hon sov knappt på hela veckan. Till slut frågade hon professionella aktivister i Peking om råd och blev rekommenderad att sluta svara i telefon samt söka skydd i huvudstaden. Xiao La gömde sig i en vecka innan hon återvände till Wuhan, efter att polisen gett upp sina försök till förhör. Trots att Xiao La var ung vid den här tiden ville hon inte oroa sina föräldrar och berättade ingenting för dem. Men ett år senare hade hon inget val. Hon hade flyttat till Peking för att leva med sin flickvän, en medlem i det kända Feminist Five-kollektivet, och Xiao La hade tänkt ut en plan kring hur hon skulle berätta för sin mor om sin relation.

– Jag hade börjat prata med henne om HBTQ-frågor och jämställdhet i Kina, och bett henne följa Feminist Voices-kontot, säger Xiao La.

Men den 6 mars 2015, dagen innan en planerad demonstration i Peking, knackade polisen på hemma hos Xiao La och hennes flickvän och förde dem, tillsammans med andra aktivister, till polisstationen. Myndigheterna hade övervakat deras Wechat-aktivitet och slagit till innan gruppen skulle lyckas störa den allmänna ordningen. Eftersom Xiao La ännu inte hade tagit sin examen var hon tekniskt sett fortfarande student och släpptes efter 24 timmar, medan de andra aktivisterna hölls kvar för fortsatta förhör. Feminist Voices hade dock redan hunnit publicera ett argt inlägg om gripandena.

– Så jag åkte hem till norra Heilongjiangprovinsen och berättade allt för min mamma.

XIAO LA TOG ÄVEN tillfället i akt att komma ut som homosexuell för sina föräldrar.

– Min mamma grät och sa »Hur vågar du göra så här?« Men efter två dagar var hon okej igen, efter att jag berättat den känslosamma historien om hur jag träffade min flickvän. Jag visste att mamma skulle ha förutfattade meningar och att hon skulle tro att någon övertalat mig att bli lesbisk, så jag var tvungen att förklara för henne att det var mina egna känslor. Det är bara sån jag är. Till slut sms:ade hon mig och skrev: »Om du vill vara med henne och är lycklig så önskar jag dig ett lyckligt liv«. Xiao Las mamma visade att hon accepterade faktum genom att köpa en flygbiljett till dottern så att hon kunde åka tillbaka till Peking så snart flickvännen släppts ur häktet, över en månad senare.

– Berättelsen rörde många i den lesbiska världen, minns Xiao La.

HENNES FÖRE DETTA FLICKVÄN heter Li Maizi, en framstående aktivist som sedan dess blivit Feminist Fives ansikte utåt.

– Den där fängelsevistelsen var en traumatisk upplevelse, berättar Li Maizi över telefon från Essex i England, där hon läser en master i mänskliga rättigheter.

– Jag klarar inte av höga röster längre efter att polisen skrek på mig. De väckte mig hela tiden och ställde en massa dumma frågor, hotade mig och sa att de kunde se till att jag aldrig skulle få ett jobb i framtiden, berättar hon upprört.

Det mest förnedrande med de 37 dagarna i häktet för Li Maizi, som även går under namnet »International Slut«, var att hon blev anklagad för illojalitet mot sitt land.

– Man tänker att landet mår bra av förändring, men så tror myndigheterna att man är utsänd av främmande makt. Det är väldigt jobbigt. Jag och polisen hade helt olika syn på saken, betonar Li Maizi, som trots allt är lättad över att hon sedan hon släpptes inte blivit »inbjuden på te« eller middag av polisen när hon varit på besök i Kina.

De flesta feminister börjar reflektera över sexism först när de blivit tonåringar eller unga vuxna. För Li Maizi skedde uppvaknandet redan när hon var fem år gammal.

– Jag försökte skydda min mamma från min misshandlande pappa. Jag slog honom med en flugsmälla. Jag försökte alltid skydda någon – min mamma eller mig själv – och när jag växte upp försökte jag skydda andra kvinnor och stå upp för den sociala rättvisan.

Bloody Brides01.JPG
Feminist_Yan Cong_27.jpg

Qianmen, en shoppinggata i Peking 2018. Här genomfördes bloody bridesaktionen den 14 februari 2012.

Feminist_Yan Cong_15.jpg

Broschyrer om feminism och könsdiskriminering på arbetsplatser ligger på bordet på Feminist Voices kontor.

LI MAIZI studerade på universitetet i Xi’an, där hon fortsatte propagera å kvinnors och sexuella minoriteters vägnar. Hon har varit förgrundsfigur på många viktiga demonstrationer i Kina, som till exempel »bloody brides«- aktionen mot våld i nära relationer 2012, då hon och en annan aktivist gick igenom centrala Peking iklädda brudklänningar fläckade med fejkblod, och på »occupy men’s room«-aktionen samma år, där kvinnor i hela landet uppmanades att gå på herrtoaletter som en protest mot de långa köer som kvinnor möts av på offentliga toaletter. Sedan Xi Jinping blev president i mars 2013 har yttrandefriheten dock inskränkts ytterligare och civil olydnad är otillåtet. Jurister som arbetar med mänskliga rättigheter har gripits och fängslats, utländska ideella organisationer har drabbats av nya regelverk som inskränker deras arbete och aktivister har trakasserats och försvunnit. Dong Yaoqiong, en kvinna som anhölls för att ha stänkt bläck på ett foto av Xi Jinping tidigare i år, dömdes till vård på mentalsjukhus.

– Jag blir väldigt stressad när jag är i Kina, säger Li Maizi som valt att studera utomlands.

– Det känns svårt att fortsätta med mitt arbete, men jag känner mig väldigt kinesisk och även om jag ogillar den kinesiska staten är det i Kina jag måste leva i framtiden – trots att det finns en hel del spänning oss emellan.

ETT EXEMPEL på den spänning som Li Maizi syftar på är trakasserierna mot medlemmar i den feministiska rörelsen i Guangzhou, en stad i södra Kina. En annan medlem i Feminist Voices, Xiao Meili, vet precis vad Li Maizi pratar om. Hon har själv upplevt det.

– Myndigheterna tvingade mig att flytta och trakasserade mina hyresvärdar. De hittade på att jag sålde sex och droger, berättar hon över telefon från Guangzhou, där hon fortfarande bor.

Under 2016 tvingades hon flytta tre gånger. Trakasserierna berodde märkligt nog på en gammal händelse: 2013 gav hon sig ut på en 200 mil lång vandring mellan Peking och Guangzhou för att uppmärksamma den senaste tidens rekordhöga antal anmälningar av sexuella övergrepp. Xiao Meili besökte provinsiella ämbetsverk längs vägen och lämnade över en skriftlig begäran om att de måste hantera anmälningar om sexuella övergrepp på ett bättre sätt, samt sätta stopp för en kultur som skuldbelägger offren. Ett fåtal feminister gjorde henne sällskap under delar av vandringen, men trots att hon skrev om den på sociala medier fick den inte det gensvar hon förväntat sig.

– Jag kontaktade flera reportrar, men de förstod inte vad jag höll på med.

AMERIKANSKA TIME MAGAZINE skrev om vandringen i januari 2014, men Xiao Meili förblev relativt okänd utanför feministiska kretsar. Men 2016, när hon slagit sig ner i Guangzhou och börjat jobba som frilansande grafisk designer (det är hon som skapat Feminist Voices grafiska profil) och börjat sälja feministiska kläder på nätet vid sidan av, hölls en internationell mediekonferens i staden. I vanlig ordning vid internationella evenemang började polisen rensa staden på potentiella bråkmakare, och Xiao Meili blev bortjagad från den ena bostaden efter den andra. Det enda hon velat åstadkomma med sin vandring var att göra staten uppmärksam på kvinnors rättigheter. – Ironiskt nog utnyttjade myndigheterna mina krav genom att installera fler övervakningskameror för att upprätthålla lugnet, säger Xiao Meili. Nuförtiden blir hon inte lika trakasserad längre, men det kan också bero på att hon ägnar mer tid åt sin webbutik än åt aktivism.

DET ÄR INTE BARA från sina hem som feminister blivit bortjagade. I oktober 2015 gick Chao Xiaomi och fönstershoppade i en galleria efter att ha vinkat av en kompis på en tågstation i närheten. Chao Xiaomi klär sig och presenterar sig som kvinna och identifierar sig som både man och kvinna, men identifierades som man vid födseln. Så när hon behövde gå på toaletten gick hon som vanligt mot herrarnas, varpå en anställd på gallerian hänvisade henne till damernas.

– Jag visste inte hur jag skulle förklara mig och hade bråttom, så jag gick på damtoaletten vilket verkade gå bra, det var bara jag därinne, berättar Chao Xiaomi, över en fruktsmoothie på ett mysigt bokkafé på andra sidan stan. När vi ses har hon på sig en grön silkesklänning, högklackade svarta pumps och en matchande bolero. De glammiga kläderna får hon från den lilla vintage-affär som hon driver i Pekings hipsterkvarter.

ANTINGEN VAR HENNES utstyrsel inte tillräckligt feminin enligt gallerians säkerhetspersonal, eller så var den kanske alldeles för iögonfallande. När hon kom ut från toaletten gick hon först förbi de uniformerade männen vid dörren, som hon tog för givet inte hade någonting med henne att göra. Men kort därefter kom avdelningschefen fram till henne och sa: »Varför är det en man på damernas toalett? Du måste vara psykiskt störd, du har säkert tagit foton därinne. Följ direkt med till väktarrummet, vi måste gå igenom dina saker«. Chao Xiaomi berättar att hon gjorde som hon blev tillsagd och lät säkerhetspersonalen kontrollera hennes telefon för att bevisa att hon inte tagit några bilder. Men de höll kvar henne i rummet och skrek fula ord, innan de kastade ut henne och sa att hon aldrig mer fick komma tillbaka. Chao Xiaomi blev chockad av händelsen, men visste att hon inte kunde göra någonting. – I Kina har man ingen möjlighet att vända sig till rättsväsendet, det är för svårt. Så jag använde Weibo i stället.

»Läkare behandlar inte psykiska besvär om man inte är galen. De tror att man kan bota transpersoner med terapi.«

HENNES KONTO BLEV viralt och översvämmades av meddelanden som innehöll både stöd och kritik – vissa personer skrev att transpersoner borde bli behandlade likadant som judarna under andra världskriget.

– Jag blev helt chockad och tänkte, »har jag någonsin gjort er något ont?«.

Detta avskräckte dock inte Chao Xiaomi som berättade om sina upplevelser på en nationell tv-kanal samt lanserade en kampanj för könsneutrala toaletter tillsammans med den ideella organisationen Peking Gender. Kampanjen vänder sig till företag och uppmanar dem att sätta upp könsneutrala skyltar på sina toaletter. När vi hörs har hon precis kommit hem från Shanghai Pride, där alla evenemangslokaler gick med på att använda skyltarna. Upplevelserna 2015 har fått butiksägaren Chao Xiaomi att bli fullfjädrad aktivist. När vi träffas en andra gång är hon på väg för att prata inför FN om transpersoners rättigheter i Kina. Hon delar sin tid mellan att driva sitt företag och att öka medvetenheten kring transfrågor – enligt en rapport som kom förra året har 46 procent av Kinas transpersoner övervägt självmord. Transpersoner i Kina utsätts ofta för diskriminering på arbetsplatser och inom vården, och lider ofta av psykisk ohälsa.

– Läkare behandlar inte psykiska besvär om man inte är galen, säger Chao Xiaomi.

– De tror att man kan bota transpersoner med terapi.

Med sin mjuka framtoning och sina föreläsningar för Chao Xiaomi en radikal kamp på ett konventionellt sätt – helt fruktlöst enligt många andra aktivister. Men sedan Feminist Five-medlemmarna greps 2015 har den feministiska aktivismen helt klart blivit mer dämpad och man arrangerar hellre kulturella events och interna workshopar än aktioner som kan påkalla allmänhetens uppmärksamhet. Feminismens framtid såg ett tag ut att bli en aning nedtonad.

– Civilsamhället i Kina har krympt en hel del, säger Li Maizi.

– Trots att vi lyckades få ut Feminist Five ur fängelse så försatte statens förtryck den feministiska kampen i en svår sits. Men så kom #metoo, och allting förändrades.

Feminist_Yan Cong_18.jpg

NÄR ANKLAGELSERNA MOT Harvey Weinstein och andra stora Hollywood-profiler kom upp till ytan under hösten 2017 började det tisslas och tasslas på internet om liknande erfarenheter i Kina. Rösterna höjdes i början av 2018 när flera studenter gick ut offentligt och berättade om lärare som trakasserat dem sexuellt – relationen mellan lärare och student är traditionellt sett en av de mest okränkbara i det kinesiska samhället. Under året har nyhetsankare, akademiker, taxichaufförer och till och med munkar blivit anklagade för sexuellt ofredande, eftersom kvinnor börjat säga ifrån, argare än någonsin. Myndigheterna försökte tysta ner anklagelserna: hashtaggen #metoo spärrades på sociala medier, och en student på Pekinguniversitetet som grävde i ett gammalt fall där sexuella övergrepp ledde till att offret tog sitt liv sattes i husarrest. Men den starka kraften hos kvinnor, feminister såväl som icke-feminister, som tidigare tystats har omöjligen kunnat stoppas. Li Maizi har märkt att diskussionen till följd av #metoo har förflyttats från domstolarna till medierna.

– Kina har ju inga lagstiftningar gällande sexuella trakasserier, säger hon.

Den kinesiska lagen förbjuder sexuella trakasserier på arbetsplatser, men den definierar inte vad termen innebär. Mellan 2010 och 2017 togs bara två fall av trakasserier upp i kinesisk domstol. Bägge avslogs. Men med en sådan intensiv mediebevakning av kvinnors historier har jämställdhetskampen börjat bli ett vardagligt samtalsämne.

– Förändring sker inte på en dag, säger Li Maizi.

– Jag tror att den kommer från arbetet i små grupper. Vi borde fortsätta göra det vi gör.

Feminist_Yan Cong_21.jpg

Chao Xiaomi går in på en könsneutral toalett i Peking.

FEMINIST VOICES, kinesiska kvinnors främsta förkämpe när det gäller rättigheter, ser detta som sin chans att slå tillbaka. Även om föreningens sociala medier-konton har stängts av sprider nu aktivisterna sitt budskap via sina privata konton – och delar därmed alla risken att bli bestraffade.

– Till våra följare säger vi att vi alltid kommer finnas där för dem, säger Xiao La.

– Vi lämnar er aldrig.