AVDELNING 227

Najah al-Bukai torterades i ett av den syriska regimens fängelser. Idag återskapar han de fruktansvärda scener han bevittnade – men de som misshandlas, försvinner och dör i Syriens fängelser har ännu inte fått utrymme i det internationella maktspelet som omgärdar Syrien. Tortyren pågår.

Bild: Najah al-Bukai
Text: Christopher Holmbäck
Publicerat den 17 maj 2019

Syriens president Bashar al-Assads har sett till att över 80 000 syrier har gripits och »försvunnit« sedan det folkliga revolutionsförsöket inleddes 2011, enligt Syrian Network for Human Rights. Tiotusentals av dem har dött i Assads fängelser, många av dem genom tortyr, enligt uppskattningar från Amnesty International. Men hur många som dött eller hur de har dött, hur många som fortfarande lever och om de torteras intill denna dag, vet vi inte. Assad håller det hemligt medan anhöriga och andra syrier över världen kämpar för att få hem sina kära, eller få veta att de är döda. Andra stater och aktörer har inte lyckats, eller inte prioriterat, att sätta de torterade och de försvunna högst upp på den internationella dagordningen.

NAJAH AL-BUKAIS BROTT var att han hade deltagit i fredliga demonstrationer, och han fördes till den ökända avdelning 227 i Damaskus i två omgångar mellan 2012 och 2015. Han torterades, delade en cell på 15 kvadratmeter med 70 andra fångar, och såg många dö av tortyr eller av enkla sjukdomar som lämnades obehandlade. Avdelning 227 tjänade också som en tillfällig uppsamlingsplats för kroppar som kom från andra underrättelsefängelser. Varje kväll fick fångar på avdelning 227 bära kroppar från lastbilar och lägga dem i källaren. En del såg ut som om de hade blivit strypta, minns Najah al-Bukai. Alla hade ett nummer på huvudet eller bröstet. Bukai minns två av dem. 5535, och två månader senare, 5874.

REDAN NÄR HAN var inlåst föreställde han sig en del av vad han såg som målningar på en duk. Efter att ha lyckats fly till Libanon och sedan Frankrike är det vad han gör: återskapar den horribla vardagen som han bevittnade fram till 2015 – en vardag än idag.

RGB_Najah017.jpg

Tvingades bära hundratals lik.

Här ses fyra fångar som bär på ett lik i ett lakan. De är tvingade att enbart vara klädda i kalsonger för att ingen skulle komma på idén att rymma. Under 70 dagar var Najah al-Bukai med och förflyttade mellan 360 och 400 lik.

RGB_Najah1.jpg

Elchocker, rep och bildäck.

En fånge sitter på en pall av metall med ett stålrör under armarna för att kunna ges elchocker under förhöret. En annan ligger upp och ned på huvudet – han ska få ett bildäck trätt över sig så att han därefter sitter fast.

RGB_Najah4.jpg
RGB_Najah2.jpg
RGB_syr281_.jpg

Tvingades bära hundratals lik.

Här ses fyra fångar som bär på ett lik i ett lakan. De är tvingade att enbart vara klädda i kalsonger för att ingen skulle komma på idén att rymma. Under 70 dagar var Najah al-Bukai med och förflyttade mellan 360 och 400 lik.

RGB_Najah3.jpg

Fastbundna i varandra.

Två fångar är ihopbundna rygg mot rygg när de ska överföras till ett annat förhörscenter.

RGB_najab.jpg

Förnedringens vardag.

En fångvaktare förnedrar fångarna genom att trycka ned dem med sina skor. En annan använder ett järnrör av samma anledning. Fångvaktarna dricker te och röker cigaretter under tortyren och förhören.

RGB_Nasjahd.jpg
RGB_Najah012.jpg

Tortyren gör fångarna galna.

Fångarna blir galna, de förlorar förståndet. Samtliga teckningar har Najah al-Bukai ritat ur minnet baserat på vad han såg och upplevde på den syriska militärens underrättelseavdelning 227 i Damaskus. En del av tortyrmetoderna, som den Tyska stolen, kommer från Nazityskland. Efter att nazistregimen störtats sökte sig tyska officerare till Syrien för att gömma sig. Väl där rekryterades de för att införa samma förhörsmetoder av fångar som nazisterna använt sig av.

RGB_Najah022.jpg