TORTYR PÅ ENTREPRENAD

TORTYR PÅ ENTREPRENAD

För att stoppa migranter från att nå Europa bygger EU upp den libyska kustbevakningen som sedan stoppar båtar på Medelhavet och tvingar tillbaka flyktingarna till Libyen. Där låses de in under vedervärdiga förhållanden. Minst 22 frihetsberövade som protesterade mot detta i februari kan ha försvunnit i en tortyrcell.

Text: Sally Hayden, översättning av Sonja Dandenell
Bild: Frihetsberövade i Libyen
Publicerat den 7 maj 2019

Den 26 februari i år genomförde flyktingarna och migranterna i Triq al Sikka-förvaret i Tripoli en protest. Tidigt samma morgon hade de libyska vakterna utfört en ordinarie inspektion av den mörka och smutsiga cellen där hundratals män och pojkar trängs. Vakterna hoppades att de skulle hitta telefoner. Den officiella hållningen är att flyktingarna och migranterna inte får ha kontakt med världen utanför, men många av dem hade gömt telefoner i flera månader för att i hemlighet skicka meddelanden till sina familjer: en del för att låtsas att allt var bra, andra för att be om hjälp eller pengar för att kunna köpa mat och medicin eller betala mutor för att på nytt ta sig ifrån lägret.

Flera av de hundratals män, kvinnor och barn som hålls i Triq al Sikka har varit där i mer än ett år. Trots att förvaret delar platsen med huvudkontoret för Libya’s Department for Combatting Illegal Migration, DCIM, är levnadsförhållandena urusla. Människorna fruktar för sina liv. Att redogöra för hur de behandlas blir som en oändlig lista av övergrepp och vanvård. Vid ett tillfälle fick tuberkulossjuka vara utan medicin i mer än en månad. Det finns ingen frisk luft och sjukdomar sprids snabbt. I röstmeddelanden som de frihetsberövade skickade till mig innan protesten den 26 februari hörs hostningarna från alla omkring. En förvarstagen berättade för mig att sjuka människor gömdes under parkerade fordon eller på toaletten när besökare kom. Andra berättade att de tvingats ut från förvaret för att arbeta åt släktingar till förvarets vakter.

SAMTIDIGT FORTSATTE DE libyska myndigheterna att gripa migranter och flyktingar på Tripolis gator, och föra dem till det redan överfyllda förvaret. De människor som redan fanns där började slåss på grund av trängseln. En del tappade hoppet om möjligheten till vidarebosättning genom UNHCR. FN:s flyktingorgan har som mål att evakuera 2 500 flyktingar från Libyen i år – en bråkdel av alla som behöver det.

I oktober i fjol tog en somalisk 28-åring livet av sig i Triq al Sikka genom att dränka kroppen i bensin från en generator och sedan tända på. Självmordet kom efter att han sagt att han tappat hoppet om att räddas. Kort därefter försökte ytterligare en begå självmord på en av toaletterna, men upptäckes av vänner.

När februariprotesten bubblade fram i Triq al Sikka var det flera förvarstagna som sa att de höll på att bli »galna« och att de förlorat allt hopp om hjälp eller förändring. Trots det försökte de stå emot vakterna den morgonen – de som hade telefoner kvar visste att det var deras enda livlina.

VITTNEN PÅ PLATS har berättat för mig vad som hände. En grupp av bland annat etiopier och eritreaner rymde ur cellen och gick till ett öppet område utanför cellerna, där de lugnt och stilla satte sig på marken. De säger att ledningen lovade att någon från UNHCR skulle besöka dem. Istället började säkerhetspersonal från andra förvar samlas. Runt hundra libyska vakter omringade dem, enligt fem vittnen.

– Vi försökte inte slåss eller förstöra något, säger en av de förvarstagna.

– Men polisen började slå alla, med metall.

Vittnet säger att metallen var i olika former och storlekar, och kan ha kommit från byggmaterial. Vad det än var gjorde det rejält ont.

– Sedan försökte några av oss att skydda sig och trycka bort dem, men de slog alla så hårt och en del av oss svimmade.

I DAGSLÄGET ÄR 5 700 flyktingar och migranter inlåsta i förvar som drivs av DCIM, enligt UNHCR:s siffror. Av dessa kan runt 4 100 vara i behov av internationellt skydd, vilket innebär att de inte kan åka tillbaka till de länder de flytt ifrån på grund av förföljelser och hot. De kommer från länder som Somalia, Eritrea och Darfur i Sudan, de har flytt från krig och diktaturer, och de har i månader eller år riskerat sina liv i sin strävan att hitta en säker plats. Ett okänt antal människor finns också i »inofficiella« förvar som drivs av smugglare och människohandlare. Men majoriteten av de människor som finns i Libyens så kallade »officiella« förvar är de som redan har försökt ta sig till Europa i en bräcklig båt. En del förvarstagna har försökt korsa havet flera gånger, men har varje gång fångats av den libyska kustbevakningen. De senaste två åren har tiotusentals flyktingar och migranter tvingats tillbaka till Libyen efter att deras båtar har stoppats.


6a71d339-a7b2-4d67-84eb-554c6112d621.jpg

Bilden är tagen i januari 2019 efter att flyktingar fångades på Medelhavet och togs hit till Souq al Khamise-förvaret. Dussintals har sedan dess sålts till smugglare.

418cba2e-86e0-471d-8de6-63d6fc3ec1a6.jpg
Abu Salim starvation smugglers edit copy.jpeg

»Laglösheten i Libyen utgör en bördig grogrund där olagliga aktiviteter som människohandel och smuggling kan frodas. Migranter och flyktingar är utlämnade till otaliga opportunister som ser dem som varor att utnyttja för egen vinning.«

82887cf8-0069-476f-999d-4632a2372bcf.jpg

Frihetsberövade på Tajoura-förvaret vittnar om att de har blivit misshandlade efter att de har talat med internationella besökare.

cb085c5b-b3cf-4f92-83b8-4593d58046a4.jpg

Utsidan av Abu Salim-förvaret där flyktingar och migranter övergavs under stridigheterna i Tripoli förra året.

add1c7c0-f5db-404a-aac3-3d094b608f11.jpg

På en del förvar finns en enda toalett som hundratals frihetsberövade tvingas dela på.

Screen Shot 2019-01-21 at 19.48.14-copy.jpg
0e402d80-e4d1-4707-b353-a3f6a684b456.jpg

Flyktingar i Souq al Khamise-förvaret protesterar i slutet av 2018 mot de omänskliga förhållanden de hålls fångna i.

DET ÄR HÄR som Europa tar plats i berättelsen. Den libyska kustbevakningen finansieras av EU. Hundratals miljoner kronor pumpas in i verksamheten genom Valletta-fonden, trots att EU:s politiker är väl medvetna om att den libyska policyn är att låsa in migranter och flyktingar på obestämd tid. Stödet till den libyska kustbevakningen är en avgörande del av EU:s ökade och framgångsrika försök att minska det antal människor som når Europas gräns. Övergreppen mot flyktingarna och migranterna i Triq al Sikka skulle inte kunna äga rum utan att samma libyska myndigheter som EU aktivt samarbetar med har vetskap om dem.

VISS INTERNATIONELL UPPMÄRKSAMHET börjar riktas mot de grymheter som äger rum. Andrew Gilmour, FN:s biträdande generalsekreterare för mänskliga rättigheter, reste nyligen till Niger för att lyssna på människor som hade genomlevt de libyska flyktingförvaren.

– Var och en av dem – män, kvinnor, pojkar och flickor – hade våldtagits, ofta upprepade gånger, och torterats med elchocker, berättade Gilmour i mars inför FN:s råd för mänskliga rättigheter.

– Allihop vittnade om utbredd utpressning, där torterarna tvingar sina offer att ringa sina familjer. De får sedan lyssna på skriken, som de får veta kommer fortsätta tills de betalar en lösensumma, sa Gilmour och fortsatte:

– Jag kan ärligt säga till rådets medlemmar att jag under 30 år med den här typen av arbete aldrig tidigare har hört så skakande berättelser.

En fördömande rapport av Kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, OHCHR, som släpptes i december baserades på 1300 intervjuer, täckte en period om 20 månader och besök på elva förvar. Rapporten visade att både män och kvinnor utsattes för tortyr, misshandel och tvångsarbete och att den »överväldigande majoriteten« av kvinnor och äldre flickor hade gruppvåldtagits av smugglare. Rapporten avslöjade »en fruktansvärd litania av kränkningar och övergrepp som begåtts av en hel rad statliga tjänstemän, väpnade grupper, smugglare och människosmugglare«.

»Laglösheten i Libyen utgör en bördig grogrund där olagliga aktiviteter som människohandel och smuggling kan frodas«, var rapportens slutsats. »Migranter och flyktingar är utlämnade till otaliga opportunister som ser dem som varor att utnyttja för egen vinning.«

IMG_9559.jpg

Frihetsberövade på Sebha-förvaret nekas mat regelbundet. Läkare utan gränser säger att många interner lider av undernäring, och att barn drabbas betydligt hårdare.

baby girl.jpg

Ett barn föddes på förvaret under stridigheterna förra året. Hennes mor födde i en stor sal omgiven av andra frihetsberövade.

RGB_Abu Salim.jpg

SEDAN AUGUSTI I fjol har jag haft regelbunden kontakt med dussintals flyktingar och migranter i Libyen. Den första gruppen började skicka desperata meddelanden till mig efter att en konflikt brutit ut mellan konkurrerande miliser som slogs om kontroll över Libyens huvudstad Tripoli. De frihetsberövade satt fast, mitt i striderna. Fler än 400 män, kvinnor och barn hade övergivits utan tillgång till mat och vatten i Ain Zara-förvaret i södra delen av Tripoli. De kunde höra bomber och skjutande utanför, och se stridande patrullera gatorna. De lämnades på egen hand i tre dagar innan någon kom för att hjälpa dem. När de libyska myndigheterna till slut flyttade dem till ett annat förvar, Abu Salim, övergavs de återigen i upp till en vecka åt gången och lämnades utan mat eller någon typ av hjälp. En del av dem började dricka vatten från toaletterna för att överleva. Den nya skräcken lades ovanpå de fysiska och psykiska ärr de redan bar på. De skickade många bilder till mig där spåren efter tortyr syntes.

Sedan oktober har striderna lugnat ner sig, men vapenvilan är bräcklig. För flyktingar och migranter innebär ett uppehåll i konflikten också en återgång till andra typer av lidande. De sitter inlåsta i månader eller år. De vittnar alla om att inte få nog med mat, att inte få tillgång till sjukvård, att inte få röra sig fritt, och att utsättas för de ofta nyckfulla humören hos de libyska vakterna och ledningen som ansvarar för dem. Har de tur kan de vissa dagar få bröd eller två portioner pasta utan tillbehör. Vid andra tillfällen kan de få gå i upp till en vecka utan mat.

I MARS GICK organisationen Läkare Utan Gränser ut med en studie som visade att »alarmerande många« flyktingar och migranter i Sabaa-förvaret i Tripoli lider av akut undernäring. De barn som utgör mer än en tredjedel av de 300 förvarstagna där är »avsevärt« mer utsatta för undernäring. Trots att de flesta av dem redan har spenderat tiotusentals kronor för att bli fria från människosmugglare och försöka ta sig över Medelhavet en eller flera gånger fortsätter de att fråga sina nära om hjälp. En del familjer skickar upp till 2 000 kronor i månaden som går till mat eller medicin för de försvarstagna, som annars skulle svälta eller lida än mer. De som inte kan nå sina familjer i hemlandet eller i Europa och få pengar från dem är extra utsatta.

– I det här förvaret får du mat för de egna pengar du har. Inga pengar, ingen mat, säger en eritrean.

De som kan nå sina familjer försätter dem i en svår situation.

– De säljer allt de har för att rädda mitt liv, och sedan blir de ändå skuldsatta för att jag ska få mat, berättar en fånge.

– Det är Guds kraft som gör att vi överlever den här tortyren, berättar en annan.

Libyska vakter undanhåller mat för att straffa de frihetsberövade för protester eller flyktförsök. En del säger att deras behandling helt beror på vilket humör vakterna är på.

– Om förvarets ansvariga är glad för något i sitt liv försöker han ge oss mat, men om han inte är glad försöker han stoppa det, berättar en ung eritreansk man.

– Tack vare [bristen på] utrymme och på hungern får vi aldrig sova, lägger en annan till.

Flyktingar och migranter kan bli allvarligt skadade om de misstänks för att ha pratat med journalister eller stödgrupper genom gömda telefoner.

– Till och med när de slagit oss sa polisen åt oss att inte berätta för någon, säger en tonåring.

FÖR EN DEL fångar är det svårt att föreställa sig att Europa i praktiken tolererar det här. De har länge sett på kontinenten som en plats där mänskliga rättigheter respekteras och efterlevs. Långsamt har ilskan tilltagit.

– Tror du att de europeiska regeringarna inte vet om det här?, undrar en fånge som ofta funderar på självmord, men säger att han ser sin mors ansikte för sina ögon innan han tar steget.

– De vet, men de vill gömma undan allt det smutsiga som pågår i Libyen.

En talesperson för EU skriver till mig att de är medvetna om rapporterna som visar att vakter misshandlar och straffar de som protesterar i Triq al Sikka. »[Vi] följer noggrant situationen genom vår EU-delegation och genom nära kontakt med de FN-organ och hjälporganisationer som finns på plats och kan hjälpa. Vi hoppas att en lösning ska komma till stånd snabbt – en lösning som följer internationell lagstiftning«, lyder uttalandet.

»Situationen i de här förvaren är helt oacceptabel. EU tar upp situationen i förvaren vid varje möte med relevanta libyska myndigheter.«

EFTER PROTESTEN I Triq al Sikka berättar vittnen att de som misshandlades nekades medicinsk hjälp. De säger att den libyska myndigheten för att stoppa illegal migration, DCIM, startade en utredning för att ta reda på vem eller vilka som ledde protesten. Fler än 100 personer flyttades till förvaren Ain Zara och Sebha. Skälet, misstänker en del av dem som deltog i protesten, är att göra det svårare att spåra andra som försvann. För en del människor försvann. 22 personer rapporteras ha tagits till en underjordisk cell där de tros ha torterats, enligt källor som är bekanta med vad som hände. Det är oklart om andra också är försvunna eller har straffats.

Vi har sökt DCIM för att få en kommentar. De har inte svarat. UNHCR har inte kunnat träffa de som deltog i protesten, men bedömer att runt 50 personer hade skadats av vakternas våld.

När det här reportaget publiceras har stridigheter utbrutit igen omkring Tripoli. Migranter och flyktingar är oroliga för att de ska lämnas inlåsta utan mat och vatten, eller att de ska dödas, tvingas strida eller säljas. Det finns också rapporter om att allt detta har hänt den senaste månaden. 

Ännu har ingen av de internationella organisationerna på plats i Libyen, eller EU, kunnat få ett svar på vad som hänt med de minst 22 personer som rapporteras ha tagits till en underjordisk cell i februari, för att torteras.