Kramturism

Kramturism

Med slogans som »travel to make a difference« och »en perfekt kombination av nytta och nöje« uppmanas vi att resa till låginkomstländer och betala för att arbeta som volontärer. Men är det volonturisten, de privata företagen eller lokalborna som får hjälp? Re:public reste till Malawi och Tanzania för att undersöka en blomstrande turistindustri.

Text och bild: Vilhelm Stokstad
Publicerad 5 juni 2014  Uppdaterad 14 mars 2018

Att resa som volontär till behövande länder är inget nytt, men de senaste åren har volontärturismen – kommersiella resor till främst låginkomstländer – ökat stort. 2005 fanns det en enda aktör i Sverige.
I dag beräknas det finnas ett tiotal, som tillsammans skickar i väg 2 500–3 000 »volonturister« varje år. Flera av de äldre icke vinstdrivande organisationerna finns också kvar. De erbjuder volontärarbete i utlandet i olika former, oftast till ett avsevärt lägre pris och framförallt
med högre krav på volontären. Exempelvis tar organisationen Internationella Arbetslag en avgift på omkring 3 000 kronor för en månad i Nigeria, medan samma tid i Tanzania kostar 11 100 kronor genom Volontärresor AB. Good Travel tar 11 900 kronor för två veckor på Zanzibar med boende på stranden.

Varför då betala 8 000 kronor mer till det privata aktiebolaget Volontärresor än till den icke vinstdrivande organisationen? Stefan Sterve, delägare i Volontärresor, vill inte gå ut med några exakta siffror om hur pengarna fördelas men säger:

– Några hundralappar, upp till tusen kronor går direkt till projektet man besöker.

Alltså går mellan två och nio procent av det totala priset till de hjälpbehövande, enligt Volontärresor själva.

Det är precis som att åka till Mallis, fast man kramar barn ett par timmar om dagen
— Hanna Karlsson, volontärsamordnare

Självklart har företaget kostnader för personal och lokaler i Sverige, men det har även de icke vinstdrivande organisationerna. En del av volonturistens avgift kan förstås även gå till de privata företagens ägare. Volontärresor ägs exempelvis av Dynamic Travel Group
AB som ägs av Dynamic Holding AB, som i sin tur ägs av ett bolag i Luxemburg. Den internationella ägarkonstruktionen kan göra det svårt att se var vinsterna hamnar.

volontarturismen_vilhem-stokstad_06_tidningen-republic.jpg

Hanna Karlsson har jobbat som volontär flera gånger, och dessutom varit volontärsamordnare i Tanzania, där hon bor sedan två år. Hon säger att det kan vara svårt att hitta bra placeringar, speciellt för unga och outbildade. På till exempel barnhem, där det sällan krävs några förkunskaper, blir volontärerna lätt överflödiga och arbetsdagarna ofta korta.

– Det är precis som att åka till Mallis, fast man kramar barn ett par timmar om dagen.

Hon tycker inte att det är nödvändigt att ha en utbildning för att göra ett gott volontärarbete, men att en bra resa kräver lite av resenären i förväg. Hobbys och sidointressen kan vara bra alternativ till kramar och lekar, även om det kanske kräver extra pengar och planering.

– Sedan är inte alla bra på att volontärarbeta, säger Hanna Karlsson.

– Det är som med vilket jobb som helst, det passar inte alla.

Hon tycker att byråer och organisationer måste kunna säga nej till volontärer de inte tror passar. Kraven borde vara högre och tvåveckorsperioder borde knappt vara tillåtet.

De här barnen behöver en trygg, förtroendeingivande och långvarig relation i familjeatmosfär, det kan inte en volontär ge dem
— Frida Karlsson, barnhemsföreståndare

– Det är svårt att göra något ens på en månad, men det är enkelt för företagen att tjäna pengar på volontärer, och det är väldigt kostsamt att försöka driva och utveckla volontärarbete till det bättre.

volontarturismen_vilhem-stokstad_11_tidningen-republic.jpg

Moshi

Moshi, vid foten av Kilimanjaro, och »paradisstränderna« på Zanzibar är två av turisternas, liksom volonturisternas hetaste resmål.

Viktoria Parpart har volontärarbetat på flera ställen under sin vistelse i Tanzania. Hon berättar om sina första tre månader i landet, då hon var på ett barnhem i Moshi. De flesta barnen var väldigt öppna och verkade vana vid att ha nytt folk omkring sig. Men en pojke höll sig undan, han ville inte prata med henne och verkade inåtvänd. Efter att hon varit på barnhemmet i två månader började han komma och möta henne i dörren, hälsa och leka. När hon den tredje månaden berättade att hon skulle sluta om en vecka tittade han på henne tyst, vände sig om och gick.

Frida Karlsson bor också i Tanzania. Hon åkte först som volontär på egen hand och jobbade som socialarbetare på ett barnhem. Tillsammans med sin schweiziska kollega Sybille Good driver hon sedan två år det egna barnhemmet Simbas Footprints. De har bara sju barn hos sig, det vanliga är att det bor 30-40 barn på ett center. Och Simbas Footprints vägrar att ta emot volontärer.

– De här barnen behöver en trygg, förtroendeingivande och långvarig relation i familjeatmosfär, det kan inte en volontär ge dem, säger Frida Karlsson.

volontarturismen_vilhem-stokstad_12_tidningen-republic.jpg
volontarturismen_vilhem-stokstad_09_tidningen-republic.jpg

Det går snabbt att konstatera att pengarna det kostar att resa inte utgör så stor del av »nyttan« av volontärresan. Även om projekten säkerligen behöver pengar. Flera volontärer berättar att projekten de arbetar på i
princip förväntar sig donationer.

– Jag blev rätt besviken när jag fick frågan om jag kunde skänka pengar till stället jag jobbar på, säger Merja Rissanen, som volontärarbetar på ett ungdomsfängelse i tre veckor.

– Jag åkte ju hit för att jag ville göra nytta, inte för att skänka pengar, säger hon, och betonar »göra«.

Totalkostnaden för en två veckors volontärresa till Tanzania med Good Travel är omkring 20 000 kronor med aktuellt flygpris – exklusive fickpengar, resor i landet, utflykter och övrigt.

Ingångslönen för lärare i Tanzania ligger på omkring 1 000–2 000 kronor i månaden. Två veckor i Tanzania skulle alltså i stället kunna bekosta en heltidsanställd lärare under ett till två år.

Vi trodde vi skulle få leka mer med barnen, vi ville lära dem norska lekar och sånger, kanske någon dans
— Linda Blengsli, volontär

En del av volontärerna blir någon slags support till huvudläraren, eller sköter engelskalektionen. I ett skolprojekt på Zanzibar får volontärerna själva utforma läroplanen för elevernas engelskaundervisning. Här är de flesta placeringarna två veckor, men kan vara upp till åtta veckor. När de sedan åker hem kommer en ny grupp och uppfinner en ny läroplan.

Tre australiensiska lärare som deltagit i projektet uttrycker stort missnöje med den här organiseringen.

– Det är oansvarigt, jag kommer aldrig göra den här volonturism-grejen igen, säger en av dem.

Tanzania

Bilderna i reportaget kommer från Tanzania och Malawi. Andra populära volonturismländer är bland annat Indien, Kenya, Mocambique och Zimbabwe.

Linda Blengsli och Nina Skålbones arbetar på ett barnhem i Moshi, Tanzania. De har satts i arbete med att sammanställa små »personprofiler« på barnen på hemmet.

– Vi trodde vi skulle få leka mer med barnen, vi ville lära dem norska lekar och sånger, kanske någon dans, berättar Linda Blengsli.

De första dagarna upptäckte de en stor vattenskada i taket på barnhemmet.

– Det skulle aldrig vara tillåtet att det såg ut så på en förskola i Sverige eller Norge, säger Linda Blengsli.

– Jag tänkte att om jag bara åkte hem i dag så skulle de ju kunna få pengarna jag sparade till att renovera taket.

Linda Blengsli och Nina Skålbone har också fått hjälpa till med att samla ihop pengar hemifrån, för att barnhemmet skulle kunna betala en försenad hyra.

volontarturismen_vilhem-stokstad_10_tidningen-republic.jpg

Upptäcktsresande har alltid ansetts spännande. Missionärerna har rest i flera hundra år, och turismen säljs i dag allt mer med fokus på resor till »nya exotiska« platser.

– Det exotiska förknippas oftast med icke-modernitet, natur och någon slags urbefolkning, säger Cecilia Jonsson, lektor på Institutionen för socialt arbete vid Linnéuniversitetet. Hon har skrivit en avhandling om volontärer och organisationerna bakom.

– När de ideella organisationerna har professionaliserats och ställer allt högre krav på sina volontärers kompetens, så erbjuder företagen en »quickfix«, där du själv får bestämma var, när och hur du ska åka, säger
Cecilia Jonsson.

De flesta av intervjupersonerna i hennes avhandling har ändå haft en realistisk bild av vad de kan göra för nytta.

– De säger att de reser för att lära sig om andra kulturer och att man inte kan göra så mycket nytta på så kort tid.

På 50 unga volontärer är det kanske en eller två som kan göra någon nytta
— Sadock Johnson, välgörenhetsorganisatör

Cecilia Jonsson menar att volontärerna oftast är väl medvetna om att de är turister, och att volontärresor bara är ett nytt sätt att resa, som skiljer sig från det tidigare så populära »backpacker-resandet«.

Företagen drivs dock i grunden av andra intressen än välgörenhetsorganisationerna. Sadock Johnson driver en av de lokalt ägda organisationerna. Han är rädd att vinstintresset kan göra att det skapas barnhem enbart för att kunna ta emot volontärer.

– Sådana barnhem vill inte lösa problemen, de vill ju fortsätta få dit volontärer, säger Sadock Johnson.

Han har själv placerat Linda Blengsli och Nina Skålbones på barnhemmet i Moshi, och påpekar att det självklart finns både bra och dåliga volontärer. Men att det är svårt att hitta de riktigt bra.

– På 50 unga volontärer är det kanske en eller två som kan göra någon nytta, säger Sadock Johnson.

Han menar att överförbara kunskaper är bland det viktigaste instrumentet för en långsiktig och hållbar utveckling. Han har för tillfället två pensionerade lärare på besök som istället för att hålla lektioner på en skola under den korta tid de är i Tanzania håller en workshop i naturkunskapsundervisning för lärarna på orten. Lärarna kan sedan föra vidare kunskapen till skolbarnen under en lång tid framöver.

volontarturismen_vilhem-stokstad_07_tidningen-republic.jpg

Journaturism

Som journalist är det spännande och inspirerande att få jobba utomlands, se nya platser och höra intressanta livsöden. På kvällarna kan vi åka tillbaka till hotellet, ta en öl, och skärma av oss lite från verkligheten vi försöker beskriva. Två veckor i Tanzania kostade en ansenlig summa även för mig. Eftersom vi i texten jämför och redovisar kostnader för en volontär, och vad pengarna egentligen går till, så gör vi här samma sak för mig, bildjournalisten:

FLYGBILJETT: 6 684 kronor
HOSTEL TVÅ VECKOR: 1 662 kronor
FLYGRESA, MOSHI TILL ZANZIBAR: 936 kronor
TOTALT: 9 282 kronor
volontarturismen_vilhem-stokstad_08_tidningen-republic.jpg
volontarturismen_vilhem-stokstad_04_tidningen-republic.jpg
volontarturismen_vilhem-stokstad_13_tidningen-republic.jpg