Munkavle i riksdagens matkrig

I början av 2014 avslöjade Re:public vad som verkligen skapar skiljelinjer i riksdagen – ärtsoppa och pannkakor. Två år senare är matkriget avslutat – på pappret.

Text: Julia Lundberg, Christopher Holmbäck
Bild: Moa Karlberg
Publicerad 11 april 2016    Uppdaterad 12 april 2016 och 8 mars 2018

Mot slutet av alliansens regeringsinnehav klagade många på att skillnaderna mellan riksdagspartierna höll på att suddas ut. Men Re:public kunde i mars 2014 visa att medierna hade letat konflikter på fel ställe. Politikens högborg präglades av hätska meningsskiljaktigheter. »Det är så gott som omöjligt att kunna köpa en måltid där inte någon ingrediens är ›Ekologisk‹. Detta är dyrt, dåligt, miljöförstörande och osolidarisk. Jag vill kunna äta här utan att bidra till detta slöseri«, menade en moderat exempelvis, och hen fortsatte: »Därför KRÄVER jag att minst en dagens intet innehåller några ›ekologiska‹ produkter.«

Maten ledde uppenbarligen till uppsträckta händer över partigränser såväl som bittra revirstrider.

munkavel-i-riksdagens-matkrig_02_tidningen-republic.jpg

Två år senare är redaktionen nyfiken på hur matkriget i riksdagshuset har utvecklats. Det visar sig att partierna har kunnat enas om en sak: att dölja sina åsikter om bordsplacering och rotmos för väljarna.

Den 13 mars 2014 är restaurangrådets »minnesanteckningar« sig lika. Efter en genomgång av råvarukostnader och miljömål hävdar en kristdemokrat att maten är för salt, medan en centerpartist är medveten om risken »för att dra frågan i långbänk. Jag vill ju då att paltfrågan ska fortsätta drivas.« Miljöpartiet stödjer Centern i paltfrågan, och erbjuder en gratis kurs för kökspersonalen. En partikamrat oroas i era stycken kring den »väldigt speciella och kontroversiella kryddan« koriander, och menar att ifall det ingår i receptet, som »tex i dagens vegetariska rätt ostronskivling och avocadotacos« så önskas det stå utskrivet. Inom Moderaterna finns en paprikaallergiker som är orolig för vad som »gömmer sig« i salladerna, samt vissa klagomål på att semlorna var slut redan kl 14.25 på fettisdagen.

Riksdagspartiernas synpunkter sträcker sig över samtliga fyra sidor. Till sist under »övrigt« framgår att en »artikel publicerats av Re:publik (sic!), som alla i restaurangrådet har fått tillgång till«.

Den 2 juni 2014 klockan 15 är det dags för nästa möte. I restaurangen Strömmen möts representanter från restaurangentreprenören Sabis och från riksdagen. Men någonting har hänt. Protokollet innehåller inte ett ord om kurser i paltlagning, kryddlektioner eller knäckebrödsbrist. Istället sammanfattas allt i ett par kryptiska meningar:

»Inför mötet gick förfrågan om synpunkter ut till partikanslierna. Dessa synpunkter vidarebefordrades till Sabis som tar dom till sig. Några utav synpunkterna rör rena menyförslag. En synpunkt gällde kritik kring en serverad rätt i självserveringen. I de fall Sabis inte ›levt‹ upp till förväntningarna vill de gärna att gästen kontaktar dom snarast.«

På dunkelt vis sammanfattas vad partikanslierna tycker om maten. Vad är det egentligen för rätt som fått kritik? På vilket sätt har Sabis inte »levt« upp till förväntningarna? Kort sagt: vad händer egentligen i matkriget? Från och med nu blir »minnesanteckningarna« allt torrare.

Vad har hänt? Vi ringer upp riksdagens restaurangsamordnare Stefan Ström.

– Vi ville ändra profil så att det blev lite mer substans i minnesanteckningarna, förklarar han.

– Just de här bitarna var ju mer riktade mot restaurangentreprenören i fråga. Men vi har ju inte – om det var det du trodde – diskuterat att vi skulle var rädda att delge det eller så.

Beslutet att drastiskt förändra minnesanteckningarnas karaktär har alltså inte protokollförts.

– Nej, det här är osorterade anteckningar, ett arbetsdokument, det är inga beslutsprotokoll överhuvudtaget – vi får ju skilja begreppen åt. Vi valde en annan inriktning på den interna dokumentationen, det är allt.
På det sättet har riksdagens restaurangråd kommit att belysa en dold sanning bland många statsvetare och tjänstemän: att Sveriges långtgående offentlighetsprincip leder till att viktiga beslut ibland tas muntligt så att folk inte ska kunna ta del av besluten. Men Stefan Ström känner inte till det problemet.

– Nja, jag har ingen erfarenhet därvidlag, att man skulle försöka klippa undan någonting, det kan jag inte påstå överhuvudtaget.

Restaurangrådet har sen den 13 mars 2014 sammanträtt sex gånger. Hur korianderfrågan har utvecklat sig, om det fanns tillräckligt med semlor på fettisdagen eller om riksdagsköket någonsin lär sig laga pitepalt är numera en förborgad riksdagshemlighet.