Passens förmedlare

Ett internationellt företag som säljer pass till förmögna. En tjänsteman i Linköping som skissar på framtidens digitala pass. En frilansande smugglare som utnyttjar gränsvakternas fördomar. Och så en av Sveriges mest kända människosmugglare, som menar att den riktiga förfalskaren är staten.
Möt några av vår tids passförmedlare.

Text: Christopher Holmbäck, Mahmoud Keshavarz
Bild: Alexander Mahmoud
Publicerad 26 september 2016 Uppdaterad 8 mars 2018

Andrew Taylors taxi susar mot flygplatsen en halvtimme från kontoret i Kapstaden. Han är på väg till Henley & Partners kvartalsmöte i London. Där ska Andrew Taylor och resten av bolagets ledning diskutera vilka nya regeringar de ska hjälpa att sälja pass för miljonbelopp. Andrew Taylor gillar det här, livet som »global medborgare«. Hela världen är hans arbetsplats. Men den största belöningen är på hemmaplan, när han levererar slutprodukten till sina »ultraförmögna kunder« här i södra Afrika.

– Att betrakta deras ansiktsuttryck när de får sina nya pass, det är helt enkelt väldigt tillfredsställande.

För att kunna röra dig fritt behöver du ett pass. Och inte vilket som helst. Ett afghanskt pass tar dig inte långt. Bättre då med ett svenskt, tyskt eller amerikanskt. Annars kan det gå bra ändå. Om passet har många olika stämplar framstår du som berest. Då berättar passet att här, på den internationella arenan, här hör du hemma.

För att få tag på ett pass kan du, beroende på din situation, vända dig till olika slags passförmedlare: myndigheter, smugglare som använder olagliga metoder, eller privata företag som Andrew Taylors Henley & Partners. Vem du än anlitar så bör du ha ett foto på dig själv och vara beredd på att det kommer att kosta.

Re:public har träffat flera olika passförmedlare för att höra vad de har att erbjuda och hur de ser på sin verksamhet. Under resans gång har en trend uppenbarat sig. Medan allt färre flyktingar tar sig in i EU så förmedlas allt fler EU-pass lagligt till förmögna människor som vill bli »globala«.

Alexander_mahmoud_passformedlare_8_tidningen_republic.jpg

Badaud – en av många smugglare

Idag strävar många stater efter att reglera migrationen fullständigt, medan andra aktörer lika nitiskt letar luckor. De senare kallas ofta människosmugglare, deras handlingar har kriminaliserats. Deras uppsåt kan vara idealistiskt, brutalt vinstinriktat eller både och allt däremellan. En av dem är Badaud.

Badauds karriär som passförmedlare började för flera år sedan med att han letade sätt att komma ur sin egen limbosituation. Båtresan från Turkiet till Grekland hade misslyckats två gånger och han satt i ett turkiskt fängelse i omkring nio månader. Han bevittnade horribla förhållanden.

– Många flyktingar och irreguljära migranter försvinner i fängelser eller förvar i olika länder där ingen kan identifiera dem eller tala deras språk. Jag har sett många vars släktingar antar att de är döda, att de har drunknat eller blivit dödade på sin väg till Europa. Men i själva verket är de försvunna på det här sättet under flera år. På ett sätt är de döda men de lever fortfarande, säger Badaud och ler bittert.

Han insåg att han kunde hjälpa dessa och andra migranter och samtidigt tjäna välbehövliga pengar.

Alexander_mahmoud_passformedlare_1_tidningen_republic.jpg

– Om du är smart och beredd att hjälpa och skydda dina medmänniskor så är det inte svårt att förflytta människor som behöver komma undan.

Badaud berättar att han får tag på pass genom internet och genom nätverk och människor som han lärt sig lita på under sina år i branschen.

– Men de främsta försäljarna är de som jobbar för myndigheterna, polisen. De tjänar mycket genom vår verksamhet, säger Badaud. Han vill inte utveckla resonemanget vidare och Re:public kan inte bekräfta uppgiften.

Badaud berättar att en lyckad gränsövergång med falska pass ofta bygger på att använda fördomar.

– De flesta av mina kunder är mörkhyade. Många gånger går vi i grupp och sen kan den mörkhyade person som har lagliga dokument – om hon eller han ser möjligheten – spela rollen av någon som har droger på sig eller som är med i en knarkkartell. Det här fungerar ofta eftersom den europeiska polisen vanligtvis ser mörkhyade personer som förknippade med drogkriminalitet. Genom att störa polisen så kan andra migranter kanske komma igenom enklare.

De flesta som använder sig av Badauds tjänster gör det genom »lookalike«-metoden, att han får tag på ett äkta pass som liknar hans kund. Flygbolagen kan ibland släppa på folk utan att kolla så noga, och först vid passkontrollen i ett EU-land görs en noggrannare kontroll. Men då behövs inte längre passet, personen är där hen vill vara och kan använda den lagliga rätten att söka asyl.

Även denna metod är extra lämplig för svarta personer, enligt Badaud.

– Poliser i Europa kan ofta inte skilja en svart person från en annan. Vi utnyttjar denna oförmåga eller okänslighet som är en form av rasism till fördel för oss.

Alexander_mahmoud_passformedlare_5_tidningen_republic.jpg

Enligt flera migrationsforskare är Badaud en vanlig aktör i människosmugglarbranschen. Motiven handlar både om att hjälpa sig själv och att hjälpa andra, till dess att man kan flytta vidare till en mer stabil plats i livet, med en lagligare och enklare verksamhet.

– När jag lämnade mitt land så tänkte jag bara att jag skulle starta en affärsverksamhet i Europa. Men för det krävs en massa pengar. Jag gör det här tillfälligt för att försörja mig själv, säger Badaud, som berättar att han under åren har pausat smugglingsverksamheten flera gånger i hopp om att hitta andra inkomstkällor.

Precis som många andra passförmedlare hävdar Badaud att han inte blir rik på kuppen.

– Ibland kan jag tjäna en bra summa pengar och ibland måste jag betala ur egen ficka. Så det är inte stabilt.

Hur får du tag på dina kunder?

– Jag söker inte upp någon. De kontaktar mig. När din verksamhet är tillförlitlig behöver du inte leta efter kunder.

Vad tycker du om passförmedlare som utnyttjar sina kunder?

– Jag vet inte. Det är en del av smugglingens realiteter. Det är så klart hårt. Men berömda smugglare utnyttjar aldrig folk. Det är därför de får ett gott rykte.

Alexander_mahmoud_passformedlare_9_tidningen_republic.jpg

Svenska pass på entreprenad

För polisens räkning är Helene Andersson chef för Dokumentanalysgruppen på NFC, Nationellt forensiskt centrum. Här i Linköping jobbar hon och hennes grupp med att skriva en kravlista varje gång Sverige beställer en ny generation pass, så att det ska bli så säkert och svårt att förfalska som möjligt. Sedan utvärderar de provtryck tills alla parter är nöjda med det nya passet.

Helene Andersson har jobbat på NFC sedan 1996, då det hette Statens kriminaltekniska laboratorium, SKL. Ägarförhållanden och maktrelationer har förändrats de senaste decennierna. 1988 beslutade Rikspolisstyrelsen att göra om passet. TT rapporterade: »Av säkerhetsskäl vill Rikspolisstyrelsen att tillverkningen av de nya passen ska ske inom landet«. Då tillverkades de svenska passen av Tumba Bruk, som ägdes av Riksbanken och hade tryckt sedlar och dokument sedan 1755. Allt var statligt. Men passindustrin har gått samma öde till mötes som samhället i stort.

AB Svenska pass heter företaget som idag sköter hela passtillverkningsprocessen, från att trycka passen till att leverera fotobåsen till polisstationerna. Det svenska bolaget ägs av storföretaget Gemalto, vars omkring 14 000 anställda i 50 länder tillverkar chip, pass och annan digital mjukvara under sin slogan »security to be free«.

Gemalto

Gemalto är världens största tillverkare av sim-kort. Förra året avslöjade The Intercept att brittiska och amerikanska spioner hade stulit Gemaltos krypteringsnycklar vilket gav dem möjligheten att avlyssna hundratals miljoner mobiltelefoner över hela jorden.

Den svenska staten upphandlar passtillverkningen, och i den processen har dokumentanalysgruppen på NFC en nyckelroll. Helene Andersson säger att svenska pass är extremt säkra men tillägger:

– Kan man tillverka ett pass så kan det också förfalskas. Det handlar om hur mycket pengar och kontakter man har. Det måste ju vara ekonomiskt lönsamt även för förfalskaren.

Ett sätt att förekomma förfalskarna är att snabbt komma ut med nya modeller, senast vart sjunde år.

Det senaste svenska passet som Gemalto tillverkade kom 2012, så nästa modell planeras inom några år.

Andersson berättar att det är svårt för NFC att göra något åt »lookalike«-metoden, ett vanligt sätt att missbruka svenska pass. Svaret kan dock mycket väl bli att fortsätta på den digitala banan. I framtiden är det inte omöjligt att det fysiska passet försvinner och att uppgifterna enbart finns digitalt, säger Helene Andersson.

Efter 11 september-attackerna 2001 inträdde en ny pass-era: den biometriska, vilket innebär att passen har ett inbäddat chip. USA använde sin internationella styrka för att kräva att andra länder skulle göra som de ville. EU följde efter och Sverige var ett av de första länderna att införa de nya passen. I mitten på 2000-talet rasade en debatt i flera länder då det biometriska passet sågs som ett intrång i människors integritet, som ett steg mot det totala övervakningssamhället. Vilken information skulle egentligen lagras på passens chip? Men staterna försäkrade att chippen endast skulle innehålla information som ansiktsbild och fingeravtryck, och menade att syftet – att försvåra förfalskningar – var viktigt.

I tio år har ett internationellt arbete pågått för att utveckla chippets funktion till något som liknar övervakningskritikernas mardröm. Gemalto berättar i ett dokument att nästa pass kan innehålla ett chip som hela tiden ska kunna uppdateras med visum, »stämplar«, resehistorik och annan information som kan tänkas anses viktig i framtiden. Om nu enskilda stater kan enas om ett sådant system.

Alexander_mahmoud_passformedlare_2_tidningen_republic.jpg

– Passet är en bra handling redan idag, men visst borde länder jobba ännu mer tillsammans tycker vi i Sverige. Men alla länder tycker olika.

Den del av Helene Anderssons jobb som handlar om att undersöka förfalskningar väcker dubbla känslor.

– Det är jättespännande om man ser en riktigt bra förfalskning, då blir man fascinerad över hur de kan hålla på med det här, fast man tycker att de kunde lägga den kreativiteten på något vettigt istället, något som gagnar samhället, säger Andersson.

– Många gånger ligger det ju ett ganska läskigt brott bakom, det kan vara människosmuggling eller det kan vara andra otäckheter där man vill skydda vem man är och det är jättehemskt.

Hon talar också om terrorhotet eftersom terroristnätverk kan ha de resurser som krävs för att ta fram bra förfalskningar. Det är för att stoppa sådant som hon gillar sitt jobb och säger att det är jätteviktigt.

– Det är ett sätt att bidra till att vi ska få ett säkert och bra samhälle för oss allihop.

Samtidigt, säger Helene Andersson, gäller det att ta hänsyn till syftet med förfalskningen, även om inte just det är NFC:s uppgift.

– Det är klart att om man verkligen lider i sitt land och förfalskar en handling för att komma bort från det så ställer det ju saken i annan dager, säger hon.

– Sen får man hoppas att, åtminstone i Sverige, rättssystemet har en sådan syn att man kan ta hänsyn till vad uppsåtet är.

Alexander_mahmoud_passformedlare_3_tidningen_republic.jpg

Stater och förfalskare

Amir Heidari kom till Sverige 1979 från Iran där han kämpat som kurdisk gerillakrigare. Från Sverige försökte han få FN och västvärlden att stoppa Turkiets deportationer av kurdiska flyktingar tillbaka till Iran. Det misslyckades. Han började istället smuggla kurder och andra flyktingar, till sist så många som 200 000, enligt honom själv. Omkring 40 000 av dem ska ha kommit till Sverige, där de sedan kunnat söka asyl. Idag är Amir Heidari Sveriges kanske mest kända passförmedlare efter Raoul Wallenberg.

En stor del av sitt liv har han suttit i fängelse, framför allt i Sverige. Här har han dömts för brott som urkundsförfalskning och grov människosmuggling. Åklagarna har velat bevisa att Heidari har smugglat i vinstsyfte, men de har aldrig lyckats komma mycket längre än att visa att han delvis finansierat sina levnadsomkostnader med intäkter från smugglingen. Några personer som har kommit till Sverige med hjälp av Heidari har framträtt i media och kallat honom för en hjälte. Andra har vittnat om hans enkla levnadsförhållanden. Själv menar Heidari att om han ville bli rik och slippa fängelsestraff så hade han handlat med ris istället för att förflytta människor.

Alexander_mahmoud_passformedlare_10_tidningen_republic.jpg

1997 dömde en svensk domstol Amir Heidari till livstids utvisning, men den kunde inte verkställas eftersom han riskerade tortyr i Iran. 2010 verkställde den svenska regeringen utvisningen trots allt. Heidari har berättat för Sveriges Radios Ekot hur han sattes i fängelse direkt och hur förshörsledarna i Iran satte en svart säck över huvudet och slog honom med en kabel under omkring femton förhör. Efter sju och en halv månader lyckades han fly. När Re:public träffar honom ångrar han inte sitt verk. Han kämpar för vad han menar är en grundläggande mänsklig rättighet: fri rörlighet. Det är sant att han har förfalskat pass, men det gör alla andra också, menar Amir Heidari.

– Baserat på vilken moralisk ståndpunkt är jag en förfalskare, en kriminell, medan staten inte är det? frågar Heidari.

– Vad är en förfalskning? Det är att skapa något onaturligt och presentera det som naturligt, såsom staten, såsom gränserna som skapats av staten. De är förfalskade, de är skapade, de är onaturliga saker som ser ut som naturliga.

Den stora förfalskaren, menar Heidari, är just staten.

– Om Sverige utfärdar nio miljoner pass för att definiera en nation som kallas Sverige, varför kan då inte jag utfärda hundra tusen pass till de som flyr krig, konflikt och våld och som är i desperat behov av hjälp och förflyttning?

På samma sätt menar Amir Heidari att det inte är han som är människohandlaren, utan EU, som i våras skrev ett avtal med Turkiet för att turkarna skulle stoppa flyktingar från att ta sig till Europa.

– EU har gjort en människohandelsöverenskommelse med Turkiet. De säljer människor, och struntar i hur de behandlas. Människohandel är det största problem som Europa har just nu.

Avtalet

Efter att EU misslyckats med att komma överens om flyktingfrågan drev Tysklands förbundskansler Angela Merkel igenom ett avtal som bland annat innebar att EU gav miljardbelopp mot att Turkiet hindrar flyktingar från att ta sig till Grekland.

Det säger Amir Heidari sista gången Re:public träffar honom, i augusti 2016. Vid det här laget har han gjort sig hemmastadd i den europeiska stad han lever i. Men det är inte hans hem. Hans asylansökningar har avslagits. Enligt Heidari anses han vara en fara för samhället efter de brott han dömts för i Sverige. Han ska ut ur det land han bor i men det landet kan inte utvisa honom eftersom det är bevisat att han kan utsättas för tortyr, fängelse eller avrättning i Iran.

Heidari har två telefoner, och de ringer ofta. Men det handlar inte längre om att förmedla pass eller att förflytta människor, berättar han. Europa har blivit så inriktat på att göra det svårt för flyktingar att han inte längre råder folk att komma hit.

– Men jag kan hjälpa de som är här med upplysningar, hur lagarna är och hur de kan bemöta det hycklande systemet som just nu existerar i EU. Jag ger råd kring vad de ska säga och vad de inte ska säga.

Alexander_mahmoud_passformedlare_11_tidningen_republic.jpg

Så ser Amir Heidaris vardag ut just nu. Hans telefonnummer sprids från mun till mun. De som vill ha hjälp hittar till honom. Han bistår folk i deras asylärenden, tolkar, och hjälper flyktingar i vardagen. Och visst kan han fortfarande ge råd till dem som bestämt sig för att försöka ta sig till Europa, som vilka typer av dokument som passar bäst på respektive rutt. Nu när det blivit svårare med familjeåterförening i många europeiska länder så tvingar det fler att begå olagliga handlingar för att få hit sina nära, enligt Heidari.

– Just nu är det mest bröder och systrar och kusiner som hjälper sina släktingar. Det betyder att människosmugglandet har spridit sig in i familjen, säger Amir Heidari.

– Det är inte som tidigare när jag hade fyra hotell i Turkiet där jag placerade de jag hjälpte innan de kunde resa. Då skulle alla ringa Heidari.

Klämd mellan gränser och smugglare

Efter ett av samtalen med passförmedlare i Europa, på en parkbänk i centrala Aten sommaren 2014, kommer en man fram och presenterar sig som Abdullah från Kurdistan.

– Jag hörde ert samtal. Jag vill berätta för dig att de här smugglarna är som virus. De är korrupta, de är farliga och de förstör många liv, inklusive mitt.

Abdullah berättar om sitt liv på en kvart. Han har varit statslös i 25 år. Både gränsvakter och smugglare har utsatt honom för övergrepp. Han har försökt med fyra eller fem olika smugglare och alltid blivit rånad, aldrig sett något pass eller fått den hjälp han behöver för att komma till Europa. Abdullah är förkrossad. Under decennier i limbo har han förlorat kontakten med sin familj. Han pekar på parken intill.

– Jag sover i den här parken tills jag kan hitta en mer skyddad plats. Jag har massor av kontakter i olika europeiska länder, kolla här!, säger Abdullah och visar upp blocket där de står nedskrivna.

– Men de kan inte göra något heller. Vad ni skulle kunna göra är att berätta min historia så att världen får veta vad som har hänt mig och hur jag har blivit förrådd av stater, gränser och dessa individer som skor sig på min situation.

Alexander_mahmoud_passformedlare_7_tidningen_republic.jpg

Medborgarskap till salu

Vill du bli en »global medborgare«? I så fall står flera företag redo att bistå, förutsatt att du har riktigt gott om pengar. Henley & Partners är det största företaget i en växande industri som förmedlar pass och medborgarskap. Genombrottet kom för tio år sedan. Då fick Henley & Partners exklusiv rätt att designa och därefter sköta »medborgarskap-genom-investeringar«-programmet på St. Kitts och Nevis, ett pyttelitet land i Karibien. Du kan också bli medborgare på den ön. Ett vanligt sätt är att donera drygt två miljoner kronor till landets sockerindustri. Avgifter tillkommer. Pappersarbete. Sedan är passet ditt. Ett rätt bra pass. Det ligger på 32:a plats i världen enligt Henley & Partners rankning, och med det kan du resa visumfritt till 132 länder.

Idag kommer en fjärdedel av St. Kitts och Nevis intäkter från den här typen av passförsäljning: landets skuldbörda har lättat, den krossade sockerindustrin har återuppstått.

Alexander_mahmoud_passformedlare_4_tidningen_republic.jpg

Idén att betala för ett medborgarskap är inte ny.

I Portugal, USA, Österrike och flera andra länder kan förmögna betala för ett uppehållstillstånd. Men för ett medborgarskap och ett pass har det krävts flera år av väntan, inte sällan med krav på att du faktiskt bor i det nya landet. Detta krångel upplöses på den blomstrande marknad som nu öppnar sig.

Henley & Partners har ingått samarbeten med regeringar i flera länder. Ett av dem är Malta, som öppnade sin försäljning 2014. Detta kan vara det bästa medborgarskapet som är till salu, med möjlighet att jobba och bosätta sig i hela EU och ett pass med visumfri tillgång till 166 länder. Kostnad: runt nio miljoner kronor, något mer om du kommer med familjen. Omkring 1 400 personer har hittills ansökt om ekonomiskt medborgarskap på Malta. Cyperns pass är nästan lika bra. Processen är billigare och snabbare, inom två månader kan du ha ditt nya pass i handen.

Henley & Partners vice ordförande Andrew Taylors taxi närmar sig Kapstadens flygplats. Men han har tid att berätta om en vanlig kundtyp.

– Om du tänker på Syrien – saker kan förändras över en natt. Även om du är en extremt förmögen person kan det vara omöjligt att få tag i alla dokument du behöver för att komma ut, som uppehållstillstånd, bevis på giftermål och så vidare. Att ha ett andra pass är en slags försäkring om sådant händer. Men det är också en försäkring för dina barn och framtida generationer, att ge dem möjligheten att studera och arbeta var de vill.

Alexander_mahmoud_passformedlare_16_tidningen_republic.jpg

En annan vanlig kund, berättar Taylor, är en affärsman som vill ha en mer global livsstil.

– Här i Sydafrika till exempel kan det vara rätt jobbigt att fixa visum. För en hyfsat förmögen person är det frustrerande om en resa till Europa ska vara ett tvåveckorsbeslut.

Denna stora grupp av kunder behöver kort och gott ett bra pass. Men för många kunder finns mycket annat att ta hänsyn till. Henley & Partners kommer här in och skräddarsyr en lösning så att dina barn får den bästa skolan, dina tillgångar växer och att du betalar så lite skatt som möjligt.

– När någon väl får känna på erfarenheten av ett dubbelt medborgarskap så kan de inte förstå hur de har kunnat leva utan det, berättar Andrew Taylor.

– Vi har många kunder som skaffar sig flera nya medborgarskap så att de kan bli verkligt globala medborgare.

Handeln med medborgarskap beräknas omsätta över 15 miljarder kronor om året. Allt fler länder ger sig in i leken. Konkurrensen hårdnar. Karibien är i allmänhet billigare. Men Henley & Partners diskuterar nya samarbeten med en rad EU-länder. Samtidigt som EU för stunden lyckats stänga till dörren för flyktingar öppnas sakta en annan dörr. Fram tränger en grupp mycket rika »globala medborgare«.

Henley & Partners huvudkontor är registrerat i skatteparadiset Jersey, och de har lokala kontor i över 25 länder. Vice ordförande Andrew Taylor basar över Sydafrikakontoret. Snart lyfter flyget mot styrelsemötet i London, där de ska diskutera vilka nya regeringar de ska börja samarbeta med. Andrew Taylor är nöjd med utvecklingen. Ryktet sprider sig från mun till mun, nya kunder hör av sig.

– Jag är ingen simpel försäljare. Jag hjälper verkligen människor att ta hand om sin familj, att förverkliga sina mål.

Alexander_mahmoud_passformedlare_12_tidningen_republic.jpg

Vill du träffa Henley & Partners? Den 9-11 november arrangerar de »Global Residence and Citizenship Conference« på Savoy Hotel i London. Konferensen firar tio år med »ett fokuserat program kring den internationella trenden av ökande rörlighet. […] Den högklassiga profilen på deltagarna och eventets exklusivitet kommer att ge oöverträffade möjligheter att nätverka med eliten inom industrin«. En biljett kostar 12 500 kronor.

Detta reportage är ett samarbete mellan Re:publics redaktion och Mahmoud Keshavarz, designforskare på Malmö högskola som i flera år intervjuat passförmedlare i Europa. I september kom hans avhandling »Design--Politics: An Inquiry into Passports, Camps and Borders«.

Badaud och Abdullah heter egentligen något annat.