»REVA har skapat stora revor i själarna«

»REVA har skapat stora revor i själarna«

2012 avslöjade Re:public konsekvenserna av REVA, som skulle effektivisera avvisningarna och som spred rädsla bland papperslösa. Nu kräver regeringen att polisjakten ska intensifieras ytterligare.

Text: Linda Stark
Bild: Malin Koort
Publicerad 26 maj 2015  Uppdaterad 14 mars 2018

reva-1-ar-senare_04_tidningen_republic.jpg

Psykolog Kenjiro Sato på Teamet för krigs- och tortyrskadade i Malmö rör om i sitt te och tittar ut genom fönstret. Då, hösten 2012, berättade han för mig om vilka konsekvenser gränspolisens jakt och metoder fick för de ensamkommande barn och ungdomar som gick i terapi hos honom. Gruppsamtalen gick inte längre att genomföra.

– Jag menar att p:et i posttraumatiskt stressyndrom nu har bytts ut, från post till pågående. Polisens intensiva jakt på dessa ungdomar gör att de befinner sig i ett pågående trauma, förklarade Kenjiro Sato då.

revan finns kvar, även för de ungdomar som har fått uppehållstillstånd
— Kenjiro Sato, psykolog

Jag har våndats inför den här intervjun. I december 2012 publicerade Re:public mitt reportage om Reva; rättssäkert och effektivt verkställighetsarbete. Genom nya och mer effektiva administrativa metoder skulle gränspolisen, Migrationsverket och Kriminalvården verkställa avvisningar av fler gömda och papperslösa människor. Konsekvensen av Reva var att gränspolisen fick mer tid för ordinarie spaningsarbete, vilket intensifierades och utökades. Malmö var pilotkommun för Reva och gränspolisen genomförde fler id-kontroller på stan, stormade fler vigslar och började spana utanför både barn- och ungdomspsykiatriska akutmottagningen och Teamet för krigs- och tortyrskadade. Reportaget ledde till en bred och viktig samhällsdebatt om gränspolisens arbetsmetoder och synliggjorde den verklighet som gömda barn och ungdomar lever i. Men vilken effekt fick uppmärksamheten för de enskilda människor som min text berörde?

reva-1-ar-senare_05_tidningen_republic.jpg

– Om våra ungdomar var rädda före reportaget blev deras rädsla för polisen ännu större. För att inte prata om rädslan som de små barn som lever i gömda familjer upplever. Att ständigt behöva oroa sig för att mamma eller pappa inte ska komma tillbaka varje gång de måste ut och göra ett ärende. Den rädslan gör stor psykisk skada, förklarar Kenjiro Sato.

– Konsekvenserna av Reva har skapat stora revor i själarna hos våra patienter. Den revan finns kvar, även för de ungdomar som har fått uppehållstillstånd.

Han skjuter fram en bok med brokigt omslag till mig. »Oskyldiga brottslingar – Ögonblicksbilder från Kabul och en evighetslång flykt« lyder titeln. Författaren heter Omid Mahmoudi.

– Det här är andra sidan av myntet. Många är tacksamma över uppmärksamheten. Ensamkommande har skapat nätverk, deras erfarenheter debatteras i riksdagen. Den här killen har skrivit en bok. Flera har sagt att »äntligen är vi inte osynliga längre«.

Stockholm var det sista polislänet som implementerade Reva. Det gjordes i början av 2013. Strax innan började gränspolisen göra omfattande inre utlänningskontroller i tunnelbanan. Bara i Stockholm gjordes drygt 10 000 kontroller under 2013, enligt gränspolisens egna siffror. Med ens blev regeringens migrations- och flyktingpolitik synlig – och fysiskt kännbar – för fler än asylsökande, papperslösa och gömda.

Asylstafetten

Asylstafetten var en promenad mellan Malmö och Stockholm sommaren 2013, där ensamkommande ungdomar, kyrkoförsamlingar och andra ställde krav på en human asylpolitik.

»vi vet att en människa aldrig kan vara illegal och att något måste göras när uniformer sprider otrygghet och Lagen vänder sig mot den egna befolkningen.« Författaren Jonas Hassen Khemiris numera klassiska brev till justitieminister Beatrice Ask, som publicerades på Dagens nyheters kultursidor i mars 2013, tryckte på protestvågen mot Reva och utlänningskontrollerna. Flera grupper och nätverk startades, däribland Psykologer mot Reva, som kräver att gränspolisens metoder att söka efter barn och ungdomar ska upphöra eftersom de äventyrar såväl patientsäkerheten för de som vårdas på en klinik som deras möjlighet till adekvat vård. Ensamkommande asylsökande skapade Asylstafetten för att rikta strålkastarljuset på dem som faktiskt drabbades av den nuvarande flykting- och asylpolitiken. En grupp jurister, statsvetare och människorättsaktivister har startat REVA-jouren i syfte att JO-anmäla gränspolisen då de menar att etnisk profilering används som metod för att göra id-kontroller.

Misstankarna som redan funnits i Malmö, att polisen till stor del gick på utseende när de gjorde sina kontroller, fick fäste när Svenska dagbladet publicerade en artikel som visade att endast en av tio människor som polisen stoppade var papperslös. Frågan om gränspolisens arbetsmetoder debatterades ända uppe på riksdagsnivå.

– Jag menar att det mer handlar om cirka tjugo procent avseende de inre utlänningskontroller som utförs av gränspolisen. Det låter mer rimligt i mina öron, säger Per-Uno Johansson, enhetschef vid gränspolisens utredningsenhet i Stockholm.

Inre gränskontroller

Inre gränskontroller har ökat från 10 000 kontroller 2007 till 48 000 kontroller 2012, enligt en rapport från Arena Idé, som också slår fast att Reva-projektet har bidragit till ökningen.

Att endast tjugo procent av gränspolisens inre utlänningskontroller leder till att de finner en papperslös ser han inte som problematiskt och han menar att det inte går att prata om etnisk profilering. Istället vill han ge ett exempel på vad han anser är en jämförbar situation:

– Det är precis som vid trafikkontroller. I de flesta fall har personen ett giltigt körkort och i många fall leder kontrollen till att brott upptäcks och rapporteras. Han är noga med att påpeka att de inre gränskontrollerna inte har med Reva att göra.

reva-1-ar-senare_08_tidningen_republic.jpg

I sak har han rätt. Det står ingenstans att kontrollerna, spaningarna utanför Teamet för krigs- och tortyrskadades lokaler eller påringningarna till barnpsykiatriska akutmottagningen skulle vara arbetsmetoder som är kopplade till Reva.

Men i mitt förra reportage medgav gränspolischefen i Skåne län, Kristina Hallander-Spångberg, att en konsekvens av Reva är att gränspolisen fått mer tid för sitt spaningsarbete.

Som att göra fler id-kontroller. Och ringa barnpsykiatriska akutmottagningen.

Myndigheterna ska fortsätta att prioritera jakten på papperslösa och gömda så att fler kan utvisas ur landet. Och insatserna ska bli än mer intensiva.

– Mellan tummen och pekfingret ringde gränspolisen under den perioden en gång i månaden, säger Björn Johansson, överläkare på BUP:s akutmottagning i Malmö.

Efter att gränspolisen hösten 2012 hämtat en ensamkommande pojke på permission från akutavdelningen lämnade BUP-akuten in en protestskrivelse till gränspolisen. Skrivelsen ledde till ett möte mellan barnpsykiatrin, gränspolisen och Migrationsverket. Sedan slutade gränspolisen ringa. Även Teamet för krigs- och tortyrskadade upplever att polisens närvaro inte alls är lika påtaglig längre. Ungdomar kommer, trots rädslan, till sin terapi.

– Jag tänker att gränspolisen fick en ökad förståelse för BUP:s verksamhet inklusive patienternas ohälsa och därför slutade ringa, säger Björn Johansson på BUP.

Gränspolischef Kristina Hallander-Spångberg har en annan förklaring.

– Vi har inte haft anledning att ringa. Ingen som har varit efterlyst efter det mötet har varit en minderårig som har varit inlagd på BUP.

reva-1-ar-senare_03_tidningen_republic.jpg

I år är det valår. Och Reva är inte längre ett projekt. De administrativa metoderna för att mer effektivt verkställa avvisningar av människor som nekats asyl ska vara implementerade överallt inom Migrationsverket och gränspolisen.

Men det är inte bara inom Reva som detta ska prioriteras. Stockholms län har till exempel kraftsamlat för att utbilda fler poliser så att de kan utöka de inre utlänningskontrollerna. Syftet är detsamma, att effektivisera kontrollen av vilka som befinner sig inom Sveriges nationsgränser och öka antalet verkställigheter.

Regleringsbrev

Läs de senaste tolv årens regleringsbrev till Migrationsverket och polisen. De finns på Ekonomistyrningsverkets hemsida: sök på migrationsverket på esv.se.

Med andra ord: Myndigheterna ska fortsätta att prioritera jakten på papperslösa och gömda så att fler kan utvisas ur landet. Och insatserna ska bli än mer intensiva. Det står klart och tydligt i regeringens instruktioner till Rikspolisstyrelsen och Migrationsverket. I regleringsbrevet för 2014 kräver regeringen att de båda myndigheterna ska samarbeta för att »effektivisera arbetet med att verkställa avvisnings- och utvisningsbeslut med syfte att, i förhållande till verksamhetsåret 2013, ytterligare förstärka insatserna för att påtagligt öka antalet verkställda beslut.«

Den politiska pressen har lett till en ökad rädsla och tuffare metoder. Samtidigt verkställer polisen färre människor. De senaste årens ökningar har stannat av.

Per Löwenberg, avdelningsdirektör på Rikspolisstyrelsen, säger att polisen i många fall rent praktiskt inte kan genomföra utvisningarna.

Konsekvenserna för den enskilde som vi möter är de tuffaste jag har stött på under mitt yrkesliv
— Per Löwenberg, avdelningsdirektör på Rikspolisstyrelsen

– Hur utredningen har gjorts i asylprocessen har stor betydelse för gränspolisens möjlighet att verkställa. Majoriteten saknar pass eller andra id-handlingar och det gör att vi ofta inte kan utvisa dem med tvång. Hemlandet vägrar ta emot dem i de fallen.

Han menar att dessa arbetsuppgifter är de absolut svåraste inom gränspolisen, delvis på grund av tids- och resursbrist.

– Det kommer alltid vara en konflikt mellan olika juridiska områden när det kommer till människor som vi ska avvisa med tvång. Konsekvenserna för den enskilde som vi möter är de tuffaste jag har stött på under mitt yrkesliv.

Det är tydligt att politikernas mål är svåra, eller omöjliga, att omsätta i praktik. Regeringens och Miljöpartiets överenskommelse om att öka det tvångsvisa återvändandet innebär att gränspolisen använder metoder som att ringa till barnpsykiatriska akutmottagningar, där de absolut mest trasiga barn och ungdomar vårdas. Det är svårt att se hur detta är förenligt med vad som också står i överenskommelsen, att »återvändandet för dem som fått avslag på sin asylansökan ska ske med humanitet och värdighet.«

reva-1-ar-senare_07_tidningen_republic.jpg

Det finns mellan 2 000 och 4 000 gömda barn i Sverige, enligt SVTs Östnytt. Sedan i somras har de rätt att gå i skola och förskola. Men Bo Jansson, ordförande för Lärarnas riksförbund, menar att lagen blir verkningslös om polisen fortfarande har laglig rätt att söka efter barn i och i anslutning till skolan eftersom många föräldrar inte kommer att våga släppa iväg barnen.

Jag har förändras mycket. Afghaner har jätte dåliga situationer här i iran
— Rafiq, som blev utvisad för två år sedan

Regeringen har inte tagit till sig kritiken. Däremot föreslog Rikspolisstyrelsen förra året att det i deras egna föreskrifter ska stå att polisen inte bör gå in skolan för att hämta barn som ska utvisas, och att man inte heller hämtar barn i anslutning till skolan. Frågan utreds fortfarande.

– Bakgrunden till förslaget är att bringa klarhet i hur polisen ska agera vid verkställigheter, förklarar Per Löwenberg.

– Vi måste skriva »bör« eftersom det inte är förbjudet i lag. Men vi vill ha tydligare riktlinjer som är förenliga med kraven på den humanitära hänsyn som vi ska visa sårbara grupper.

På samma gång är det fler människor som inte frivilligt åker tillbaka till sina forna hemländer. Enligt Per Löwenberg ökar både antalet människor som avviker efter ett avslag på sin ansökan och andelen ärenden där gränspolisen rent praktiskt inte kan verkställa
beslutet.

FARR

FARR, Flyktinggruppernas riksråd, är en paraplyorganisation för flyktinggrupper och asylkommittéer. Den bildades 1988.

Pressen att hela tiden få till stånd fler och fler tvångsavvisningar har lett till brutalare metoder från polisens sida, menar Röda Korset. I en artikel i Skånes fria berättar Röda Korsets Ewa Johnson om överraskande
överlämningar till polis, gryningsräder hos barnfamiljer, övervåld vid utvisningsresor. Denna bild bekräftas av Peter Åberg vid gränspolisen i Skåne i samma artikel. Samma berättelser har Farr, fått höra och nu ska båda organisationerna börja dokumentera händelserna.

reva-1-ar-senare_02_tidningen_republic.jpg

Jag har suttit på Malmös stadsbibliotek när jag skrivit det här reportaget. Vid ett av de här borden blev Muhammed gripen och bortförd av polisen. Det har inte gått att få information om hur hans liv ser ut idag.

Ali, som sydde ihop sin mun efter avvisningsbeskedet och som flera gånger fick läggas in på BUP-akuten för oräkneliga självmordsförsök, har idag fått uppehållstillstånd.

Killarna som blev tagna av polisen efter fotbollsträningen vill inte att jag skriver om deras öde. De vill inte ha någon uppmärksamhet.

Men jag får svar på mitt mejl till Rafiq, killen som blev gripen av gränspolisen för två år sedan på Södervärns busshållsstation och tvångsavvisad till Kabul, Afghanistans huvudstad. Rafiq lämnades där
själv, trots att han inte har någon familj kvar i landet och trots att han säger att han aldrig tidigare varit i huvudstaden. Han tog sig till Iran, där han befinner sig än i dag. Han skriver i mejlet att hans mål är att försöka få ihop pengar så att han återigen kan ta sig till Sverige
och söka asyl.

»Jag har förändras mycket. Afghaner har jätte dåliga situationer här i iran. Jag jobbade för en person som är iransk två månader som svätsare. Han betalade inte mitt lön och jag kan inte göra någonting och kan inte
gå till polis och anmälla honom, sådana grejer händer mycket i Iran. Jag känner mig jätte ledsen hela tiden.«

Vård, skola eller utvisning?

Läs det första avslöjandet om Reva på tidningenrepublic.se. I januari 2013 arrangerade Re:public debatten »Vård, skola eller utvisning?« med bland annat ansvariga tjänstemän på Migrationsverket och gränspolisen.

Debatten går fortfarande att se på vimeo.com/57445996